Regeringen har bestämt att låta mellanlagringen av radioaktivt avfall i Oskarshamn ta emot mer än tidigare tillåtet. Detta därför att det ännu inte finns beslut om slutförvaringen i Forsmark. Detta i sin tur beror på att Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) inte anses garantera att avfallet kan förvaras tryggt och säkert där. I alla fall inte de 100 000 år som det tar innan radioaktiviteten klingat av. 

 100 000 år är länge. Kontinentalförskjutningen kommer att ha flyttat Sverige 2,5 kilometer åt nordost. Om de aktuella klimatförändringarna fortsätter hinner havsnivån öka med minst 50 meter och kanske sjunka igen. Möjligen, möjligen kan en istid inträffa med två kilometer is som trycker ner jordskorpan. 

Att få fram en MKB som med 100 procent säkerhet garanterar 100 procent säkerhet är troligen inte möjligt. Filosofin har rett ut att det inte går att garantera att något är ofarligt. Erfarenheten säger dessutom att än så länge har inget stort bygge i Sverige i modern tid ens klarat slutbesiktningen. Nåt blir alltid fel.

Finnarna har fattat detta. De har importerat den svenska slutförvaringsmodellen. Den är i alla fall den bästa i hela världen. Finland sätter inte i system att låta det bästa bli det godas fiende. 

Mellanlagret i Oskarshamn konstruerades för 6000 ton radioaktivt avfall. Det förvaras i bassänger i bergrum. Bassängerna är byggda av slakarmerad betong och fodrade med rostfri stålplåt. 

Den centrala bassängen sitter fast i berget. Sidobassängerna måste kunna röra sig när temperaturen i bassängerna förändras. De ligger därför på glidlager. För att det hela ska klara eventuella jordskalv har materialen exakt rätt friktionskoefficient. Bassängerna måste kunna röra sig, men får inte komma i gungning.

Anläggningen konstruerades för att klara 6000 ton. Då fanns hyfsade säkerhetsmarginaler. Efter hand har tillståndet ökat till 8000 ton. Det är samma bassänger och samma lagring, men allteftersom åren gått har kvaliteten på betong, armeringsjärn och rostfritt stål försämrats. 8000 ton var att tänja på den ursprungliga riskbedömningen. 

Nu ska 11000 ton få plats. Därmed är väl de ursprungliga säkerhetsmarginalerna i stort sett borta. Ingenting får gå fel. Om något måste lagas måste personal acceptera att jobba där nere oavsett riskerna. De gamla traverserna måste fungera. Ingenting får gå fel.  Ska Bolund avgå? Det skulle inte lösa problemet. Men det måste hanteras. Låt inte det möjligen bästa bli det godas fiende. Se till att bygga slutförvaret i Forsmark.