Medan andra delar av världen länge brottats med stigande ojämlikhet har Sverige och andra nordiska länder länge präglats av en jämförelsevis hög grad av jämlikhet. Men så inte längre. Nu ökar sedan flera år i stället klyftorna snabbt i Sverige. En från SCB nyligen presenterad statistik visar hur inkomstskillnaderna i Sverige under 2021 ökade till nya  toppnivåer. Utvecklingen måste brytas. Men det vill inte den nya svenska regeringen under Ulf Kristersson. Tvärtom får ojämlikheten fortsätta att öka, med risk för att landet steg för steg dras isär ännu mer.

Till skillnad från vår av Sverigedemokraterna helt beroende moderatledda regering har stora internationella organisationer som OECD och Världsbanken numera insett att kampen mot den stigande ojämlikheten och möjligheten att bryta den negativa utvecklingen är avgörande för framtiden. De har insett och även visat att allt mer talar för att ökad jämlikhet snarast gynnar den ekonomiska tillväxten samtidigt som den stärker medborgarnas tillit till samhället. Satsningar på att öka jämlikheten ger stora samhällsekonomiska vinster 

För Ulf Kristersson och hans regering finnas det redan nu stora möjligheter och faktabaser som visar på vägar att vända den negativa utvecklingen. Utredningar med förslag om bra åtgärder finns färdiga. De pekar ut alla de områden där nya insatser måste in och där orättvisor och ojämlika villkor märks mest – sjukvården, äldreomsorgen, bostadspolitiken, skolan, arbetslöshets- och sjukförsäkringarna skattepolitiken.  Men regeringen har i stället redan på sina första hundra dagar hunnit ta steg som ökar ojämlikheten. I sin första budget har de lagt åtgärder som minskar resurserna till välfärden, ger minskat bostadsbyggande och nerskurna anslag till yrkesutbildning. Totalt 18 miljarder kronor har regeringen skurit bort från vården, skolan och omsorgen i budgeten. 

Bland de ofta välskrivna och väl genomarbetade rapporter och förslag som är färdiga för att tas i bruk för att bryta den negativa utvecklingen med stigande ojämlikhet finns till exempel den av Per Molander ledda utredningen ”En gemensam angelägenhet” (SOU 2020:46). Där finns förslag som direkt skulle börja jämna ut både inkomst- och förmögenhetsskillnaderna. En återinförd arvs- och gåvoskatt samt avveckling av ROT-avdraget. Han lyfter också fram behovet av att komma till rätta med de växande skillnaderna i samhällsservice och i skatteinkomster mellan storstad och landsbygd.

För oppositionen borde regeringens ovilja eller oförmåga att ta fatt i kampen mot ojämlikheten och för ett sammanhållet Sverige ge alla möjligheter att föra fram en bättre politik. För socialdemokraterna kan den av Magdalena Andersson från 2021 ledda utredningen ”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa” ligga som effektiv grund för skarpa politiska förslag. Med en i jämlikhetssträvanden passiv regering behövs en proaktiv opposition. Det räcker inte med att bara reagera på den sittande regeringens olika förslag eller enbart kritisera den för deras löftesbrott från valrörelsen. Socialdemokraterna borde också med sina tidiga traditioner i kampen för rättvisa och ett jämlikt samhälle redan nu se till att utveckla en för framtiden tydlig och sammanhängande politik med jämlikhetsfrågorna i fokus. Rätt hanterat kan det bli frågor som vinner brett stöd bland väljarna och därmed också bli avgörande viktigt i nästa riksdagsval.