Den som beviljas asyl får den tidsbegränsat, ett inledande steg för att hos flyktingen behålla viss oppositionell målinriktning på hemlandet. En regim som berättigar till asyl, den ska vi ju medvetet motverka, på flera sätt.
Flyktingstöd ska här i Sverige vara att bland annat stärka vissa heminriktade förmågor hos individen. Vi bör överväga inslag av en inte helt frivillig hemvändarskolning i folkhögskole-, gymnasie- och högskoleregi.
Men målet ska inte vara att alla så småningom ska hemvända. Till viss del måste vi ha ”brain drain” på alla nivåer för egna utökade arbetskraftsbehov. Det ska alltså inte vara ett SD-typiskt mål att bli av med dem, bara en vilja att för Sveriges egen del inte glatt skörda alla de kompetenser flyktingar här kan vidareutveckla.
När vi delvis utbildar för våra behov bör vi också ge komplement och variationer för hemlandsbruk. En bred systematisk, statsstödd, djup PRAO för inledande arbetserfarenhet - som också ger snabb språkpraktik. Locka till att på lång sikt se ledande möjligheter på olika nivåer i hemlandet, inte bara se alla svårigheter i partiella utanförskap i högindustrialiserade Sverige. Skulle man inte på så vis kunna uppmuntra flyktingar att se sig just som aktivitetssökande oppositionella flyktingar med hemlandsmål?
Man kan söka sig till internationellt svenskt bolag och jobba upp sig där i bl a utlandstjänst. Som tekniker, säljare, platschef, ja även som skicklig arbetare, kan man komma tillbaka hem med backning i ryggen. Och där, med både familjära hemlandskompetenser och i Sverige instuderade hemlands-kompetenser, medverkar man till att stärka svenska företags internationella närvaro.
När det i övrigt kan bli aktuellt att resa åter till hemlandet, då ger vi startbidrag. Men inte bara med ett startpaket. När någon visar på praktiska möjligheter i ett yrke eller affärsverksamhet skulle den kunna få utlandsstipendier, säg från fond typ "SIDA/Individ". Det goda FN-målet kan inte vara att vi här i Sverige ska absorbera alla hjälpbehövande och deras utvecklingskapaciteter för vårt bruk, och fösa in kanske sargade hemlandsengagemang i allt djupare skåp. Sargat land behöver gott folk tillbaka. För brain drain är ju vad en total integration av alla skulle innebära.
Man kunde åtminstone diskutera även följande. Kanske ska asyltid i Sverige inte räknas, vid en senare medborgarskapsansökan - som nog ändå kommer från de flesta. ”När du är här på asylskäl ska du inte jobba på inre flykt till ett nytt och bättre hemland Sverige”, det är åtminstone vår avsikt med asylbiståndet.
”Därför tar vi inte heller emot hela din familj för att ni på din asyl ska få lugn och ro här i landet. Vi är inriktade på att hjälpa dig att åter göra liv i ditt land möjligt, inte hjälpa hela släkter att bli svenska.” Hur skulle olika asylsökande reagera på denna hjälpinriktning?
Skulle färre välja söka sig hit? Eller skulle tvärt om fler se högre etiskt mål - och en fördel - med en övergripande svensk inriktning på att brett stödja också utvecklingen i det hemland som man bara tillfälligt, med ilsken sorg, känner sig tvingad att lämna? Fast det är klart, denna lite "ädla" tankebana kan många flyktingar nog inte helhjärtat omfatta, i den egna bistra verkligheten. Och de många snällaste svenska hjälpförespråkarna - med på annat sätt ädla, snälla, totala individhjälpsinriktningar - kommer att missbedöma denna tankebana och vilja se den som kamouflerad SD-ism.