Dagens Nyheter publicerade nyligen en mätning man gjort tillsammans med Ipsos som visade att hälften av landets väljare är missnöjda med samhällsutvecklingen. Störst är missnöjet med situationen inom lag och ordning, sjukvården, integration/invandring och skola/utbildning. Det är kanske inte att förvåna sig över. Bristerna är uppenbara. Det finns många faktorer som spelat in, men inom åtminstone två av områdena, lag och ordning och sjukvården, är det uppenbart att bristen på pengar är ett problem. Denna brist beror inte på fattigdom, vi har aldrig haft så mycket pengar i vårt land som nu. Omfördelningen mellan det privata och det allmänna nådde sin topp under alliansregeringarnas skattesänkartsunami åren 2006 – 2014. Man kanske bör tänka på det när man som missnöjd medborgare klagar på bristerna. Är den ökade privata konsumtionen värd priset av den raserade välfärden? Eller var de sänkta skatterna egentligen bara ett pinsamt självmål?
Sänkta skatters självmål
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.