Mycket fungerar bra men det finns också väsentliga brister som behöver åtgärdas. Några av oss har som statliga utredare haft i uppdrag att göra mer övergripande analyser av den svenska samhällsorganisationen. Det gäller Ansvarskommittén (Mats Svegfors), Indelningskommittén (Barbro Holmberg) och Kommunutredningen (Niklas Karlsson).
Vi vill inför det kommande regeringsskiftet förmedla våra erfarenheter när det gäller behovet av en samlad strategi för att utveckla samhällsorganisationen i vårt land. I Sverige har vi en lång tradition av att förändra samhällsorganisationen genom breda överenskommelser. Denna tradition har i betydande utsträckning präglat arbetet i de nämnda statliga utredningarna. Vi kan emellertid konstatera att många av de förslag som utredningarna har lagt fram ännu inte har kommit till ett genomförande.
Demokratin kräver starka och hållbara institutioner som kan svara upp mot medborgarnas förväntningar om en likvärdig service i hela landet. För att den demokratiska processen ska fungera är det väsentligt att medborgarna kan utkräva ansvar av de politiska företrädarna inte bara på den nationella nivån utan också på den regionala och kommunala nivån.
Det krävs noggranna överväganden om hur balansen mellan det lokala inflytandet och den nationella styrningen ska utformas. Det finns nu en tendens i samhällsdebatten och det statliga utredandet att lägga större vikt vid den nationella styrningen än den kommunala självstyrelsen. Ett aktuellt exempel är Coronakommissionen, som har föreslagit omfattande regleringar av äldreomsorgen.
Det är långt ifrån givet att en ökad statlig styrning är lösningen på många av dagens samhällsproblem. Därför krävs en bred genomlysning av hur ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna har utvecklats och kan gestaltas i framtiden.
Som ett flertal utredningar har pekat på behövs det nu en samlad översyn av den svenska förvaltningsorganisationen i syfte att skapa en mer sammanhållen och effektiv organisation. Det bör skapas bättre förutsättningar för en mer ändamålsenlig och enhetlig regional indelning av statliga myndigheter, varigenom länsstyrelsernas roll kan tydliggöras.
Ansvarsfördelningen mellan regionerna och staten behöver utvecklas för att säkerställa en likvärdig sjukvård i hela landet; färre antal regioner torde underlätta samarbetet mellan regionerna och staten och skapa bättre förutsättningar för att jämna ut skillnaderna mellan olika delar av landet när det gäller tillgång till högkvalitativ sjukvård.
Det kommer att ställas ökade krav på kommunerna att kunna leverera en bra skola och en väl fungerande äldreomsorg. Därtill behöver många kommuner göra stora investeringar för att kunna hantera de utmaningar som klimatförändringarna skapar. Många mindre kommuner har en svag egen ekonomi och påtagliga svårigheter att klara kompetensförsörjningen. Enbart samverkan mellan små och resurssvaga kommuner är inte lösningen på de utmaningar som många kommuner står inför, det kommer också att krävas strukturella lösningar, exempelvis ekonomiska incitament för samgående av kommuner.
Dan Ericsson, f d riksdagsledamot KD och statssekreterare,
Sören Häggroth, f d statssekreterare S och generaldirektör
Peter Larsson, f d samhällspolitisk direktör, Sveriges Ingenjörer,
Eva Eriksson, f d riksdagsledamot L och landshövding.