Utbildningsnämnden ska inom kort fatta beslut om hur Norrköping ska hantera de barn som har behov av särskilt stöd i skolan. 

Den här frågan har följt Norrköpings kommun under lång tid och tyvärr beslutade samma Utbildningsnämnd redan 2016 att lägga de ner de väl fungerade särskilda undervisningsgrupperna som fanns i kommunen till hjälp och stöd för barnen som är i behov av särskilt stöd för att kunna klara sin skolgång på ett bra och jämfört med andra barn, jämlikt sätt.  Detta skedde trots omfattande protester från alla de med störst insikt och kunskap om verksamheten; det vill säga elever, föräldrar och skolpersonal. Där kunde elever med stora behov av särskilt stöd få detta av pedagoger med lång och specifik kunskap om de funktionsnedsättningar som dessa barn hade. 

Samtliga dessa elever började i vanlig skola och där ”tvingats misslyckats” och där rektorerna på barnens skola därför bad kommunen centralt om hjälp. Det var bara ett fåtal barn som sedan fick plats i dessa grupper. 

När grupperna las ner togs också möjligheten för kommunen rektorer bort att få stöd för de elever som, av olika skäl, behöver mycket extra stöd. Nu tre år senare kan nedläggningen blev dyr, det blev arbetsamt för både lärare och rektorer, dessutom på dessa elevers bekostnad. Det får ses som ett stort misslyckande. Trots löften om ökade resurser, ökade utbildningar för all skolpersonal inte enbart pedagogerna har detta inte uppfyllts. 

Det har framförts att dessa barn ska ha ”rätt” att få gå i skolan närmast dem. I den verkliga världen som Norrköpings skolor lyder under finns varken resurser eller fysiska möjligheter för dessa barn i alla våra skolor. Dessa barn kräver ofta anpassningar runt inlärning, runt fysisk miljö, runt schema, runt anpassningar av läroplanen, runt provsituationer m.m. 

Efter att ha bokstavligen ”tryckt” igenom ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i våra grundskolor kan jag ärligt säga att första gången vi stötte på någon som förstod alla dessa delar var i de särskilda undervisningsgrupperna. 
Nu uppmanar jag utbildningsnämnden – gör om, gör rätt! Inför de särskilda undervisningsgrupperna igen för barn med funktionsvariation som har störst behov. För barnens, lärarnas och era rektorers skull!