Eleven som blockerat en skolkorridor vägrade trots återkommande tillsägelser att flytta på sig. Man ser tydligt på den filmsekvens från händelsen hur eleven bokstavligen hoppar upp när läraren agerar. Barn-och elevombudet, BEO, som ansåg att detta var en kränkning och ville att kommunen skulle betala eleven 10 000 kronor förlorade målet. Det här visar ytterligare exempel på problemet med bristande respekt för de vuxna i skolan och i synnerhet för lärarna. Det är ingen hemlighet att elever och vårdnadshavare återkommande ifrågasätter lärarnas och rektorernas beslut oavsett om det handlar om betyg, ledighet eller disciplinära åtgärder med stöd i skollagen. Grunden för den här utvecklingen – att en majoritet av lärarna inte vågar ingripa mot ordningsstörningar- är regelverket. Liberalerna kräver därför, inte bara att lärarnas befogenheter förtydligas, utan även att definitionen av vad som är att anse som kränkning ses över. Bara för att en elev påstår sig vara kränkt behöver det inte innebära att en kränkning faktiskt har ägt rum i skollagens mening. Det måste även tas större hänsyn i skollagen till hur elever beter sig. Här har det inte hänt någonting politiskt trots att vi uppmärksammat problemet länge.
Regeringen fortsätter försvara en funktion som tappat förankring med verkligheten ute på skolorna. Brister i studiero är ett bekymmer som kräver ledarskap, mandat för lärarna i klassrummet men också ändring av skollagen. Barn-och elevombudet är en myndighet som är överflödig. Samtliga de uppgifter som hanteras där kan direkt överföras till Skolinspektionen som redan idag utreder blandade ärenden. Det är inte tillfredsställande att BEO idag både ska utreda, definiera och bedöma om det skett en kränkning, dessutom företräda elever och driva skadeståndsyrkanden i domstol. Skol-inspektionen kan hantera utredning och bedömning samt besluta om förelägganden. Exempelvis om en skola inte agerat tillräckligt för att förhindra mobbning. Om detta med skadestånd ska finnas kvar bör uppgiften hanteras av en extern eller en advokat, inte av en skolmyndighet. När det gäller lärare som anmäls finns Lärarnas ansvarsnämnd som leds av en erfaren jurist och där lärarfacken har representanter. En lärare som agerat i strid med sitt uppdrag kan varnas eller bli av med sin lärarlegitimation. Skulle brott begås av en skolanställd blir det föremål för rättsväsendet att hantera. Regeringen borde omgående besluta att avveckla funktionen barn-och elevombudet, stoppa utnämningen av nytt barn-och elevombud samt ändra i instruktionen för Skolinspektionen. Allt detta kan regeringen fatta beslut om, men tyvärr kan jag konstatera att ingenting har hänt på dessa punkter. Liberalerna har däremot i samråd med regeringen fått igenom en utredning som berör lärarnas befogenheter och regelverket kring avstängning och omplacering av hotfulla elever. Men det räcker inte. Så länge vi har regelverk, skolmyndigheter och ett barn-och elevombud som skapat en praxis där man företräder bråkstakarna kommer anmälnings-och kränkhetskulturen att bestå. En utveckling som underminerat läraryrkets status men också lamslagit lärarkårens arbete kring studiero och trygghet. Det har lett till att elever som struntar i ordningsrutiner inte alltid får en konsekvens på grund av att lärarna är rädda för att bli anmälda.