Jag åkte tåg under påskhelgen. Norrköping – Lund tur och retur.
På SJ:s hemsida hade det gått att läsa i flera dagar att man skulle räkna med förseningar, eftersom man ville passa på att underhålla spåren när det var färre resenärer. Så, när mitt tåg bara var 10 minuter försenat från Norrköping kändes det riktigt bra.
Annars är det ju så vi har vant oss att det är. Förseningar, som beror på att spåren är så hårt belastade att det inte finns tid att underhålla dem.
Sverige behöver ett nytt spårnät, med både höghastighetsspår, snabbspår och godsspår, om vi ska kunna fixa klimatet ens i närheten av Parisavtalet.
Vi behöver nya spår som klarar modern trafik och bör alltså bygga så modernt det går. De första höghastighetstågen rullade i Japan redan på 1960-talet, så egentligen är också den tekniken redan urmodig.
Att däremot skippa tanken på höghastighetsstandard för att Sverige inte är tillräckligt stort, eller tätbebyggt, eller för att det ändå inte skulle gå att köra så fort med så många stopp, är argument som inte håller.
Det går att köra alla sorters tåg på spår som är anpassade för hastigheter över 350 km/h, men det går inte att köra höghastighetståg på banor som är anpassade för max 250 km/h.
Om vi kunde få snabb järnväg som band ihop våra större städer skulle vi snart kunna skrota inrikesflyget i varje fall till destinationer nedanför Dalälven. Sedan blir avstånden lite väl långa.
När vi bygger den nya järnvägen kommer också de gamla spåren kunna rustas upp och fungera i många, många år.
De kommer att kunna ta mycket stora mängder gods, som idag transporteras på vägar. Det är riktig klimatnytta. Den allra största som järnvägen kan bidra med faktiskt. Därför behöver vi bygga järnväg med modern teknik, som knyter ihop Sverige snabbt och enkelt och som avlastar våra gamla spår.
Vi behöver höghastighetsjärnväg.