Vi är säkert många som förfasas över den våg av högerpopulism som sveper över Sverige, Europa och USA. Vi som levde i föreställningen att demokratin var tryggad för evigt, att de demokratiska och mänskliga rättigheterna var självklarheter har fått ett grymt uppvaknande. Vi som minns den optimism och framtidstro som Berlinmurens fall, sovjetunionens kollaps och Östeuropas befrielse skapade undrar säkert var våra drömmar blev av.
Samtidigt som dessa goda processer startade gick världen in i en globalisering av aldrig tidigare skådat slag. Nya industrinationer med låga produktionskostnader växte snabbt fram, ekonomi och handel avreglerades i nyliberalismens käcka men aningslösa anda.
Gamla industrinationer tappade konkurrenskraft och arbetslösheten växte till nivåer vi inte sett på ett halvt sekel. Våra samhällen började glida isär, inte minst i Sverige där klyftan mellan de som har och de som inte har nu är större än för hundra år sedan. Omfördelningen i ekonomin mellan den offentliga sektorn och den privata urholkade välfärden och gjorde de utsattas situation än värre.
Vi har genom medvetna politiska och ekonomiska beslut skapat grogrunden de högerpopulistiska och odemokratiska krafterna. Människor som lämnas efter och som förlorat tron på framtiden tilltalas lätt av de som erbjuder grunda analyser och enkla lösningar. Behärskar man därtill retoriken och de nya kommunikationskanalerna kan kampanjerna leda ända fram till Vita Huset i Washington. Vi ska minnas att det är vi själva som bär ansvaret för samhällets misslyckanden i vår jakt på den heliga ekonomiska tillväxten.
Tillväxtens pris är ibland högre än dess värde.