När nuvarande pensionssystem sjösattes för tjugo år sedan var målsättningen att det skulle vara hållbart över tid och ge i huvudsak lika hög pension som det tidigare med ATP och folkpension gjort, alltså 60-65 procent av tidigare lön. Men dagens pensionärer får endast cirka 50 procent i allmän pension och morgondagens ännu lägre om inget radikalt görs. Om problemet ska lösas krävs både mer pengar till pensionssystemet och att själva beräkningssystemet förändras. Och det finns både pengar och systemlösningar som kan rädda pensionerna från att sänkas, till och med öka dem.
Den genomsnittliga avkastningen i AP-fonderna var den senaste tioårsperioden cirka 100 miljarder per år. Det finns betydande marginaler kvar i fonderna efter år av god värdetillväxt för att öka det årliga bidraget på 40 miljarder från AP-fonderna till inkomstpensionssystemet.
En viss del av arbetsgivaravgiften går varje år direkt till statskassan därför att den betraktas som skatt. Överför dessa 19 miljarder till inkomstpensionssystemet så skulle pensionerna kunna höjas med cirka 6 procent.
En spärr för uppräkning av pensionerna är den s.k. bromsen som kan utlösas om svensk ekonomi tvärnitar till följd av coronakrisen. Risken för att bromsen ska slå till en fjärde gång och sänka pensionerna skulle minska betydligt om bidragen till de årliga pensionsutbetalningarna ökade.
Strax innan Coronautbrottet enades Pensionsgruppen om att nästa år föreslå ett tillfälligt pensionstillägg på högst 600 kr per månad till personer som arbetat hela livet men har låg pension. Ett redan sargat pensionssystem ska alltså kompletteras med en ny förmånstyp som inte ens hör hemma i systemet. Vad blir nästa särlösning som ska belasta statskassan? Varför inte istället ge alla inkomstpensionärer ett lika stort tillägg i kronor eller procent?
Om förtroendet för dagens pensionssystem ska kunna återupprättas är det hög tid att lappandet och lagandet får ett slut och att en utvärdering av hela systemet genomförs. Utgångspunkten måste då vara en omprövning av att dess finansiella stabilitet är överordnad ekonomisk och långsiktig trygghet för landets pensionärer. Politikerna tycks ha glömt att syftet med AP-fonderna är att de ska användas som buffert vid olika variationer i pensionssystemet. Glömskan inger betänkligheter. För drygt tio år sedan hade Sverige lägst andel pensionärer i riskgruppen för fattigdom i Norden. Idag är situationen den omvända. Om inget görs blir gruppen ännu större framöver.