Rädda för Ryssen verkar Lars Stjernkvist (S) och Reidar Svedahl (L) i den styrande kvartetten i Norrköping vara.
Det ryska gasbolaget ”Gazprom” ville hyra delar av Norrköpings hamn för lagring av material till den långa gasledningen från Ryssland till Tyskland. Nord Stream 2. De fick nej av Stjernkvist och Svedahl av säkerhets –och trygghetshänsyn. Tidigare hade även Gotland sagt nej av säkerhetsskäl, men Karlshamn ja, till detta. Anledningen till nejet från Norrköpings sida skulle, enligt L Stjernkvist vara att ”Putin de senaste åren har höjt tonläget och så har vi konflikten i Ukraina, sammantaget gör de att vi i dag har en mer laddad situation”. (Folkbladet 28/2)
Även försvaret brukar hänvisa till Rysslands agerande, när de äskar mer pengar. Visst agerade Ryssland mellanstatligt inte korrekt, när de övertog Krimhalvön från Ukraina, men att det skulle utgöra ett hot emot Sverige och svenska intressen är väldigt långsökt och knappast troligt.
Efter Sovjetunionens bildande hörde Krim till Ryssland, men själva halvön, förutom Sevastopol där flottbasen ligger, gavs bort till Ukraina 1954. Ukraina var en delrepublik i Sovjetunionen då. Efter Sovjets upplösning i början på 1990-talet bildades den självständiga staten Ukraina 1991. Ryssland hyrde dock flottbasen av Ukraina, till år 2014. Samma år tog Ryssarna över hela Krim med flottbas och allt. Krim med flottbasen är ur rysk synpunkt strategiskt mycket viktig. Den ryska flottan kan förutom att patrullera Svarta Havet även nå ut till Medelhavet via Bosporen.
Det är allt detta som oroar Stjernkvist, Svedahl, och försvarsmakten.
Kan Ryssarna bete sig så vid Svarta Havets stränder, så kan de göra det också vid Östersjöns stränder, tycks de mena. Där tror jag de tänker helt fel. Ryssarna är ju redan ute vid Östersjöns stränder. De har en stor flottbas i Kaliningrad (tidigare Königsberg i tyska Ostpreussen), om den inte blivit flyttad den allra senaste tiden.
Sedan är det en annan sak att Ryssarna blev irriterade och inte gillade att de Baltiska länderna, tidigare Sovjetrepubliker, gick med i NATO och oroades över att kanske samma utveckling skulle ske i Ukraina, med förlorad flottbas till råge på allt. Men jag tror inte att vi behöver oroa oss för vad Ryssarna företar sig vid sin södra flank, även om vi givetvis kan ha synpunkter på själva agerandet.
Men hederliga affärer ska vi väl kunna göra med dem. Vi brukar som bekant inte blygas för att sälja lastbilar, telefonsystem, vapen och annat till mer odemokratiska länder, än vad Ryssland är.