Det har varit en blöt sommar. Flera delar av landet har drabbats av extremväder, kraftiga regn av den typen man normalt bara ser vart tjugonde, vart femtionde eller till och med vart hundrade år. På många håll har det blivit kraftiga översvämningar.

Tyvärr är det extrema vädret något vi förmodligen kommer att få vänja oss vid. De så kallade hundraårsregnen kommer att komma oftare än vart hundrade år. Det är något vi måste ta höjd för när vi bygger ut, bygger nytt eller bygger om.

Tack och lov finns det mycket vi kan göra för att förbereda oss. Fler och större grönområden i städerna låter vattnet rinna undan. Sänkta gräsytor fungerar som vattenmagasin när naturen inte hinner med. Stenläggning istället för asfalt ger vattnet någonstans att ta vägen. Och så måste VA-systemet dimensioneras både för extremväder och de allt fler människor som bor ovanpå. Utbytestakten på VA-system är låg i Sverige. Det innebär att dagvatten- och avloppsledningar i Sverige ofta ligger i marken under väldigt lång tid. De är dimensionerade för en annan befolkningstäthet och ett annat klimat.

När något går sönder ersätter man just det röret, med risk för att nästa del snart följer efter. Detta trots att kostnaderna för att gräva, reparera och fylla igen är långt högre än för rören i sig - oräknat alla de samhällskostnader som följer på översvämningar, läckor och avstängda vägar.

Den underjordiska infrastrukturen måste anpassas för nutiden, och för framtiden. Vi kan bygga en underjordisk infrastruktur som håller i hundrafemtio år. Som är hållbar i alla bemärkelser. För både människor och miljö.