Matthias Olofsson (SD) skriver i Folkbladet (7/11) att jag som socialdemokrat behöver acceptera att vi arbetar konserverande på arbetsmarknads- och vuxenutbildningskontoret (AVK) och att vi behöver lyssna på SD: s  förslag. Jag har läst förslagen och jag har även läst den budget som de lagt fram. Men jag tycker fortsatt att förslagen är ogenomtänkta, och orealistiska. 

Jag har också jämfört den så kallade ”faktan” som Olofsson anser att han för fram med de siffror som kontorets tjänstemän presenterat i nämnden. Matthias Olofsson påstår bland annat att handläggningen kan ta upp till 45 dagar. Det är ett rent påhitt. Vi följer lagkraven och en ansökan handläggs och avslutas inom de 14 dagar som kontoret har till förfogande. 

Matthias Olofsson ifrågasätter om jag har kunskap om arbetssituationen inom arbetsmarknadskontoret. Låt mig i det sammanhanget upplysa om (vilket jag gjorde i min förra debattartikel) alla de verksamhetsbesök jag gjort för att just lära mig mer om verksamheten. Låt mig också upplysa om att jag själv är utbildad socionom och just arbetat som socialsekreterare på AVK. Det säger sig självt att jag förstås har koll på situationen framförallt i min roll som 1.vice ordförande i nämnden. 

Avslutningsvis vill jag starkt understryka att vi som socialdemokrater tar ansvar för det ekonomiska läge vår kommun befinner sig i. Detta gör vi genom att föreslå finansierade, genomtänkta, långsiktiga och hållbara förslag som faktiskt leder till att människor kommer ut i egen försörjning genom arbete eller genom annan sysselsättning så som utbildning som på sikt leder till arbete. Jag är förvånad, Matthias över att Matthias Olofsson är så pass övertygad att vi med era förslag skulle lyckas få ut 1400 personer i egen försörjning årligen. 

Vi som socialdemokrater hade varit allra gladast om vi kunde lyckas med det. Men vi är förstås kritiska till alla förslag som läggs fram och vi ställer dem emot varandra oavsett om förslagen bara är lagda för att vinna röster eller inte. Vi tar alla förslag på allvar, men det blir oseriöst när man som SD lägger fram ett förslag om insatser och åtgärder som jag bedömer vara enkla lösningar på en mycket större och mer komplex sakfråga. Det är nästan respektlöst mot sakfrågan och mot alla de klienter vi ansvarar för, att behandla en så komplex fråga på ett så enkelt vis och tro att en powerpoint presentation ska vara lösningen på alla de utmaningar vi står inför.