I Folkbladet (11/3) skriver S-medlemmen Robert Höglund (RH) ett svar till SSU. SSU har tidigare bemött RH och uppmanat honom att inte skriva i socialdemokratins namn, utan om han mÄste skriva göra det som privatperson. BÄde SSU, jag som sosse och partiet som helhet tar starkt avstÄnd ifrÄn vad RH skriver, men det kan ÀndÄ vara intressant att resonera lite kring fenomenet rasism. Rasism Àr att klumpa ihop mÀnniskor i grupper och belasta hela gruppen med vissa epitet i stÀllet för att se de missgrepp som görs som individuella ageranden och ej tillhörande gruppen som helhet.
RH:s sÀtt att uttrycka sig kan dÀrmed uppfattas som att han nÀrmar sig nÄgot som grÀnsar till rasism. DÀremot om han med sitt inlÀgg menar att mana till starkt begrÀnsad invandring för att inte förvÀrra de problem vi redan har ett starkt segregerat samhÀlle och integration av nytillkomna invÄnare, sÄ Àr detta inte nÄgot uttryck för rasism. RH anser sig ocksÄ vara en god socialdemokrat och skriver i sin första artikel i detta Àmne, att S-ledningen i klartext bör tala om hur man vill och ska lösa dagens problematik och detta pÄ ett sÀtt sÄ att vi fÄr dem som lÀmnat oss för SD att komma tillbaka. SÄ om SD applÄderar RH för det han skrivit sympatiserar han pÄ intet sÀtt med dem i frÄga om annat Àn att i dagslÀget hÄlla invandringen lÄg.
Rasism Àr dÀremot i mina ögon att som Jimmie à kesson kommentera Vetlandatragedin, med en knivskÀrande afghansk 20-Äring som ballat ur pÄ grund av psykiska problem och medicinering. à kesson menar att denna person inte skulle ha slÀppts in, vilket han menar visar pÄ felet i svensk migrationspolitik. Hur skulle man 2015 ha vetat att denna 15-Äring sex Är senare skulle hamna i den aktuella situationen ;eller Àr det sjÀlvklart att alla afghaner och andra som söker asyl Àr presumtiva vÄldsverkare. För mig Àr mÀnniskor som söker sig in över vÄra grÀnser asylsökande vars skÀl för asyl ska objektivt behandlas, varvid de som inte har asylskÀl ska uppmanas lÀmna oss eller skickas tillbaka. SÄ behandlar man mÀnniskor som individer och inte som hopklumpade vÄldsverkare eller vad man vill kalla dem
Rasismen eller nÄgot pÄ grÀnsen till denna Àr nog tyvÀrr djupt rotad i den svenska folksjÀlen och sÄ Àven inom mitt och RH:s parti och detta utan att man kanske förstÄr att ens tÀnkande eller agerande grÀnsar till rasism. Man upplever sig nÀmligen inte som rasist för det Àr ju fult att vara en sÄdan.