Coronapandemin har fått stora konsekvenser på många håll i samhället. Redan under vårterminen var effekterna på skolor högst påtagliga, inte minst när gymnasieskolor och universitet uppmanades att gå över till distansundervisning. Det är en förändring som påverkar lektionernas planering, lärandet och hur kommunikationen mellan lärare och elever fungerar.
Sveriges kommuner och regioner har tillsammans med Halmstads kommun undersökt hur gymnasieelever har reagerat på vårens distansundervisning. Många var positiva, men såg samtidigt brister. En av de mest negativa delarna med distansundervisningen som eleverna rapporterade var att avsaknaden av ögonkontakt och bristen på kroppsspråk hämmat kommunikationen och det sociala samspelet i klassrummet.
Inför höstterminen har det funnits tid att förbereda sig inför de nya lärandeformerna, men det finns många utmaningar att tackla. I Norrköpings kommun har man beslutat att skolor kan göra anpassningar och lägga om delar av undervisningen till distans. Det är huvudmannens ansvar att se till att skolan, lärarna och eleverna har rätt verktyg för distansundervisningen, vet hur de ska användas och att det finns en beredskap att lösa tekniska problem som kan uppstå.
Dagens videomötes- och distanssamarbetsteknik har kommit långt när det kommer till att skapa den mellanmänskliga sammankopplingen som det fysiska mötet i klassrummet ger, oavsett om alla eller bara delar av klassen deltar på distans. Kamerorna är högupplösta och kan automatiskt följa läraren om den flyttar sig i klassrummet för att till exempel skriva på en whiteboard, och innehållet på whiteboarden kan till och med delas digitalt med de elever som sitter framför datorn. De bästa högtalartelefonernas och headsetens mikrofoner är bra på att filtrera bort oönskat buller och leverera talet klart och tydligt, och aktiv brusreducering hjälper såväl lärare som elever att fokusera på lektionen utan störande bakgrundsljud.
Huvudmännen för Norrköping kommuns skolor måste nu se till att våra elever får tillgång till rätt förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig sin utbildning och kunna bygga vår framtid.
Naturligtvis kommer det behöva göras prioriteringar mellan olika åtgärder där kostnad och nytta vägs mot varandra, men det minsta vi kan begära är att huvudmännen – alltså oftast kommunen – gör en ordentlig behovsanalys och utreder vilka alternativ som finns och hur de skulle gynna undervisningen.