Socialdemokraterna inför nu en möjlighet till uppehållstillstånd för 9 000 personer, en övervägande majoritet män, som inte har rätt att stanna i Sverige. Flera remissinstanser har kritiserat förslaget och Lagrådet konstaterar att gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. I morgon torsdag röstas det igenom i riksdagens kammare.
Sveriges asylsystem måste bygga på en individuell prövning där varje människas behov av skydd avgör möjligheten att stanna i Sverige. Den som har skyddsskäl ska ges möjlighet till uppehållstillstånd. Samtidigt måste den som fått avslag på sin asylansökan åläggas en skyldighet att återvända till sitt hemland.
Socialdemokraternas förslag urholkar denna grundläggande princip. Att tala sig varm om vikten av ett förstärkt återvändande är föga övertygande när personer som fått ett nej i asylprocessen nu ges en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Det visar en oförmåga att ta ansvar för en konsekvent och långsiktigt hållbar migrationspolitik.
Sammantaget kommer utgifterna att öka med nära tre miljarder kronor under de kommande åren, som följd av förslaget. Denna kostnad blir än mer problematisk i ljuset av de ökade utgifter som regeringen har byggt upp under det senaste året. Och det faktum att konjunkturen med stor sannolikhet vänder ned nästa mandatperiod. Är det något finanskrisen har lärt oss är det att det kan vända snabbt
Oavsett om man som vi moderater vill ha en stramare migrationspolitik eller om man som regeringen, uppenbart vill ha en generösare, så är det avgörande att lagstiftningen är genomtänkt med individuella asylprövningar. Det vill säga raka motsatsen till vad regeringen presenterar. Remissinstansernas kritik har varit omfattande.
Utöver Lagrådets kritik skriver Förvaltningsrätten i Malmö exempelvis att ”den föreslagna grunden kan enligt förvaltningsrättens mening betraktas som en förtäckt amnesti för en begränsad grupp”. Och Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, menar att ”det är svårt att över huvud taget få en överblick av konsekvenserna av förslagen”.
En stram invandringspolitik är samtidigt nödvändig för att de som kommer till Sverige och har kommit de senaste åren ska kunna integreras bättre än vad som görs i dag. Uppehållstillstånd för personer som saknar skyddsskäl är ett steg i motsatt riktning och visar dessutom att Socialdemokraternas nya valstrategi om en snabbare integration inte är trovärdig. Det hade varit bättre för Sverige om Socialdemokraterna varit beredda att göra upp migrationspolitiken så att vi kan få långsiktiga spelregler på plats. Det hade vi välkomnat.