Googlar man ”enkla lösningar” och ”Sverigedemokraterna” ger det 272 000 träffar. Det är många som använder begreppet när SD skall analyseras. Ett politiskt modeord, där de som använder begreppet kanske inte alltid reflekterar över betydelsen. Begreppet är problematiskt på flera sätt. Framförallt därför att det ger en signal att det finns en fungerande lösning – det är bara att sätta igång. De som har en annan åsikt vill bara inte.
Dessutom om det nu är en lösning hur kommer det sig att den i sådant fall är enkel? Vi ponerar att den så kallade enkla lösningen faktiskt är en lösning, låt säga att det rör migration och mångkultur, ett parti använder en aggressiv retorik som innebär att massmedia och politiska motståndare bekräftar deras samhällsbeskrivning som enkla lösningar. Deras lösningar är att stoppa migrationen, ställa hårdare krav på migranter, utvisa många människor och ta bort det mångkulturella samhället. Detta definieras av övrigt etablissemang som enkla lösningar, i min värld låter detta inte särskilt enkelt.
Med största sannolikhet skulle en sådan politisk viljeinriktning ställa stora krav på samhället, både vad gäller organisation och ekonomi. Att stoppa migrationen, kanske kan te sig enkelt, men det går ju knappast att sluta landet helt och hållet, vi har ju dels våra Nordiska grannländer att ta hänsyn till, dels våra grannländer inom EU, där invånarna fritt kan resa mellan länderna. I vilken utsträckning invånare inom Norden och EU skall få ta sig till vårt land kan man kanske bara spekulera i, men att stoppa migrationen kräver hur som helst stora ansträngningar av tullen och polismyndigheten, för att inte nämna migrationsverket.
Hårdare krav, är väl i mångt och mycket ett retoriskt begrepp, men visst kan vår välfärd delas upp så att mindre välfärdsförmåner går till människor som bara har uppehållstillstånd, detta kräver också insatser av myndigheter och andra offentliga inrättningar.
Utvisning av människor som inte anpassar sig till så kallade ”svenska sedvänjor” eller till ”svensk kultur”, skulle nog vara den mest organisatoriskt svåra delen av de så kallade enkla lösningarna. Det skulle förutom själva processen som säkerställer att personer inte är ”anpassade” krävas särskilda fängelser och uppsamlingsplatser, egna transportmedel exempelvis flygplan. Med största sannolikhet skulle människor gömma sig och hålla sig undan, vilket också skulle ställa krav på samhällets resurser. Enkla lösningar verkar inte vara så enkla, när man studerar dem närmare, det kanske inte är så enkelt att deportera miljoner människor eller att assimilera lika många till den så kallade ”homogena kulturen”, vilket etablissemanget verkar tro.