Florian Aranda, gruppledare för Sverigedemokraterna skriver i Folkbladet (12/10) en insändare om de politiska vildar som SD Norrköping själva skapat. Självklart kan man förstå att han inte är positiv till den situation som uppstått. Men Florian är högst delaktig till situationen med oss politiska vildar då han inte gjort någonting för att förhindra när höga företrädare i Östergötland från SD, mörkade kokainfilmen för ledningen med SD:s dåvarande oppositionsråd, gruppledare och ordförande. Istället var Florian tyst och lät maktmissbruket pågå mot oss som visselblåst, där vi blev smutskastande och sen utsatta för repressalier i form av att bli uteslutna.
Florian skriver att anständighet är en viktig egenskap för politiker. Men han visar inte på någon insikt gällande hur hans egen anständighet framställs, ska inte kommuninvånarna kunna lita på att deras politiker säger ifrån när oegentligheter och kriminellt beteende pågår i sitt parti eller i kommunen? Vi sa ifrån och Florian var en av dem som satt tyst.
Florian gjorde inget när höga företrädare i SD missbrukade sin position för att sprida lögner om oss och på så sätt mörka sitt eget tilltag. De skyddade personen som befann sig på kokainfilmen, de hade bestämt på ett möte att filmen skulle "begravas" men vi såg till att sanningen kom fram. Är det en sådan politiker med Florians form av anständighet som kommuninvånarna vill ha? Eller vill de ha politiker som inte låter sig mutas till tystnad genom att få en position? Vi visste att vi offrade allt när vi inte var tysta om vad som pågick. Det var ju inte bara en kokainfilm, utan även planerad korruption där planen var att sälja svarta hyreskontrakt från kommunens hyresbolag. Vi fick informationen från partiets utredning, att pengar ska ha utväxlats men inte för vad. Men trots att Florian och partiet visste om denna information, var det ingen av dem som kontaktade kommunen och berättade, utan det fick vi göra.
Genom att vi startade Norrköpingspartiet, så stod vi emot maktmissbruk, där SD ville ta ifrån oss vårt politiska engagemang och stigmatisera oss genom en uteslutning så att ingen ska lyssna på vad vi har att säga om SD. Men vi är inte tysta. Det finns mer att berätta om hur SD:s destruktiva internkultur fungerar och hur maktspelet bedrivs. Men avhoppen som kommit efter oss får tala sitt tydliga språk. Vår ambition är att kunna påverka till det bättre, och det anser vi att vi bäst gör genom att ha bildat Norrköpingspartiet. Florian må använda fina ord utåt men internt utmålade han en av oss som nazist och kallade en annan av oss för lycksökare och inkompetent, när inte Florians fru blev vald som politisk sekreterare för SD Norrköping.
Att sitta som politisk vilde var inte vår ambition, men vi ligger inte på latsidan, utan lämnar motioner och har gjort en egen budget. Vår ambition är att göra ett bra jobb för skattebetalarna trots den uppkomna situationen. Florian likställer oss politiska vildar med kriminella, vi som inte använder droger, inte är dömda för något brottsligt, och han gör det trots att han vet om vad vi har fått gå igenom, trots att han vet att vi är hederliga människor med familj och arbete, hur anständigt är det att jämställa oss med kriminella Florian?
Florian avslutar sin insändare med att det behövs en lagändring för att få slut på vildar i Kommunfullmäktige. Han ägnar inte en tanke åt att han och SD behöver rannsaka sig själva och behandla de människor som väljer att bli aktiva i SD på ett värdigt och anständigt sätt.