På sikt borde vi ha lagar mot den som smädar det heliga

Om Sverige hade haft samma lag om trosfrid som Finland skulle blodvite och egendom sparats.

World Values Survey placerar Sverige längst upp till höger, mest individualistiskt och synnerligen sekulärt. Finland hör till samma grupp men är inte så extremt. USA ligger ganska nära mitten, Turkiet ganska långt åt andra hållet.

World Values Survey placerar Sverige längst upp till höger, mest individualistiskt och synnerligen sekulärt. Finland hör till samma grupp men är inte så extremt. USA ligger ganska nära mitten, Turkiet ganska långt åt andra hållet.

Foto: World values survey

Debatt2023-02-10 09:41
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Yttrandefriheten stadfästs i våra grundlagar. Yttrandefriheten har dock inskränkningar, inte bara i Sverige utan i alla samhällen. Så här står det i lagboken:" Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år."

Samtidigt kan som bekant Rasmus Paludan bränna koraner i Sverige. Med polistillstånd och polisens beskydd. Hur hänger det ihop? Brottsbalken avser endast "uttalande" eller "annat meddelande". Symboliska åtgärder som flaggbränning, bränning av skrifter eller liknande icke-verbala provokationer nämns inte och är därmed inte straffbelagda. Det är grundlagarna som ger den begränsningen. 

Grundregeln är att den som vill demonstrera alltid ska ges tillstånd. Om det finns erfarenhet av att det uppstått oordning kan polisen anvisa annan plats. Polisens överväganden får enbart avse platsen och tiden för demonstrationen, inte innehållet och inte vad den kan leda till utanför den aktuella platsen och på längre sikt.  Det är förklaringen till att Paludan får polistillstånd och polisbeskydd.

Fram till 1970 fanns det i Sverige en speciell lag mot religionskränkning; den så kallade trosfridslagen. En sådan lag hade antagligen stoppat Paludans koranbränning. 

Då trosfridslagen avskaffades var det en helt annan tid. Hela lagstiftningskomplexet med nya grundlagar 1975 innebar ett jätteavsteg från den fram tills dess gällande 1809 års regeringsform. Kungens roll blev enbart representativ. Statskyrkan fanns kvar; men bara för en kort tid.  Ett nytt mer sekulärt samhälle fick passande lagar. 

Finland har som kvar bestämmelser om trosfrid i sin strafflag. Den som offentligt hädar Gud eller i kränkande syfte offentligen smädar eller skymfar något som annars hålls heligt inom en kyrka eller ett trossamfund som avses i religionsfrihetslagen eller, genom att föra oljud, uppträda hotfullt eller på något annat sätt stör gudstjänst, kyrklig förrättning, annan sådan religionsutövning eller begravning, skall för brott mot trosfrid dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Finland brukar ligga lite efter Sverige i lagstiftningsfrågor. Sverige är världens modernaste land, Finland är modernare än de allra flesta; men ändå lite mer eftertänksamt.

Om Sverige hade haft samma lag om trosfrid som Finland skulle blodvite och egendom sparats. Visst vore det bäst om provokatörerna ignorerats, men sådan är tyvärr inte verkligheten. Därför borde vi överväga möjligheten att följa efter Finland. Det skulle kräva en grundlagsändring. 

Eller kanske det går att bara ändra i ordningslagen? Yttrandefriheten enligt grundlagarna gäller ju muntliga yttranden och skriftliga meddelanden. Allt som påminner om bokbränning har utelämnats, annars skulle det väl stått något som i finska lagen "smädar eller skymfar"?

Just nu kommer med allra största sannolikhet varje försök till ändring att tolkas som en eftergift för turkiska påtryckningar. Eller eftergifter mot mörka krafter. Ska bestämmelserna ändras ska vi göra det själva och i en mindre pressande situation. Tillsätt en parlamentarisk utredning med uppdrag att väga olika faktorer mot varann och att göra det noga.