När en pappa utsätter en mamma för våld har de flesta barn i dessa familjer befunnit sig i samma rum (85 procent) eller sett och hört misshandeln från annat rum (13 procent). Det innebär att 98 procent av barnen är vad Brottsoffermyndigheten kallar ”deltagande vittne”. 60 procent av barnen har själva blivit misshandlade. 30 procent av barnen har även utsatts för sexuella övergrepp. 35 procent av barnen har dessutom sett eller hört pappan hota att döda mamman.
Ändå tar domstolarna i Sverige idag inte hänsyn till pappors våld vid vårdnads- och umgängesbedömningar. Till och med när det finns dokumenterat våld tvingas 50 - 60 procent av mammorna att ha fortsatt gemensam vårdnad med förövaren. I de allra flesta misshandelsfall finns inte någon dokumentation, vilket innebär att det i praktiken är betydligt fler utsatta mammor som tvingas fortsätta ha gemensam vårdnad med förövaren. Bland det mest riskfyllda för kvinnor som utsätts för våld är att bryta upp från mannen, särskilt då de har gemensamma barn. Det är när kvinnan vill lämna eller nyss har lämnat mannen, som många av morden sker liksom den grövsta misshandeln.
Det är också vanligt att pappan använder sig av det gemensamma föräldraskapet, till exempel vid hämtning eller lämning av barn, för att komma åt att hota eller utsätta mamman för våld. Socialstyrelsen konstaterar: ”Att ha tillgång till barnet kan vara ett sätt för den våldsutövande föräldern att fortsätta ha kontroll över sin partner.” Trots detta kräver samhället att utsatta kvinnor ska ha ansvaret för att se till att mannen får umgänget att fungera. Enligt olika studier döms 75 - 90 procent av barnen till umgänge med den våldsamma pappan. Mammorna måste – trots att de enligt föräldrabalken har skyldighet att skydda sitt barn – inte bara lämna ifrån sig barnet för umgänge med förövaren, de måste också göra allt de kan för att underlätta umgänget för mannen. Annars kan de dömas för umgängessabotage till att betala vite samt eventuellt även att vårdnaden övergår till mannen.
I och med bestämmelsen om umgängessabotage blir myndigheterna i praktiken medskyldiga till mannens fortsatta våld. Barn borde inte tvingas umgås med en våldsam pappa. I de fall det ändå döms så, borde det vara självklart att samhället ska underlätta för mamman, så att hon slipper tvingas ansvara för mannens/förövarens umgänge. Det borde istället vara samhällets ansvar att se till att barnets umgänge med pappan fungerar. Begreppet ”umgängessabotage” fungerar som ett sätt att hjälpa våldsutövande pappor att fortsätta utöva våld och hot mot utsatta mammor och barn. Kvinnofronten kräver därför att begreppet umgängessabotage ska avskaffas.