Äntligen har spaden satts i backen för Sveriges största infrastrukturprojekt i modern tid: Ostlänken. Den nya dubbelspåriga järnvägen från södra Stockholm till Linköping har börjat byggas och de som tvivlat på att det skulle bli av, kan nu lugna sig. Spåren läggs och kommer att bli en så kallad ”gamechanger” för vår regions konkurrenskraft.
Nya dubbelspår gör att vi på sträckan kan separera godstrafiken från de snabbare persontågen. Det innebär att båda trafikslagen kan flerdubblas, vilket betyder fler hållbara transporter av både människor och varor på järnväg. Redan idag vill fler åka och köra tåg i och genom vår region, men begränsas av att spåren har nått sin fulla kapacitet. Det är fullt, helt enkelt. Därtill är befintligt järnvägssystem i behov av upprustning och när det sker, blir det störningar och stopp i tågtrafiken. Värdefullt gods till och från företagen blir stående och människor kommer inte fram till jobb eller möten. Försenade leveranser och medarbetare betyder kostnader och förlorade intäkter. Tid är, som bekant, pengar.
Ostlänken kommer inte bara säkra nuvarande flöden och pendling och därmed göra befintliga företag mer konkurrenskraftiga – den möjliggör fler godstransporter, vidgad arbetsmarknad och ökad attraktivitet för nyetableringar och inflyttningar. Tillväxt, kort och gott.
Det är ju tio år bort, kanske någon protesterar. Det stämmer. Stora infrastrukturprojekt tar tid i anspråk och Ostlänken är som sagt det största projektet. Det har tagit nära 30 års planering för att komma fram till spadtaget. Att det tar ytterligare tio år till innan tågen börjar rulla på den nya rälsen, är i sammanhanget varken konstigt eller särskilt lång tid. Däremot är det av yttersta vikt att bygget inte försenas mer.
Dessutom ska vi ta vara på byggtiden. Det är inte bara som 16 mil färdig räls som Ostlänken har betydelse. Under tiden kommer bygget vid handen innebära tusentals arbetstillfällen, också indirekt genom investeringar, ökad handel, transporter och samhällsservice.
För näringslivet innebär Ostlänken att vår arbetsmarknadsregion tätare kopplas samman med Stockholms och att res- och ledtider mellan tillväxtnoderna säkras och kortas. Det är inte bara nya spår som byggs, det är ljusare utsikter. Många branscher och företag har gått och går igenom tuffa ekonomiska tider med utmaningar att locka talang och kompetens. Att Sveriges största tillväxtmöjlighet nu förverkligas ger en välbehövlig injektion av framtidstro och investeringsvilja. Bara löftet om Ostlänken har gett effekter i Norrköping. Kardonbanan är byggd och i drift, Inre Hamnen utvecklar en ny sida av staden och Butängens industriområde utvecklas för att ta emot spåren genom ett nytt stationsläge.
Därtill är Ostlänken en uppvisning i politisk vilja och sammanhållning. Med ett gemensamt mål i sikte ha projektet överlevt mandatperioder, maktskiften och kommungränser – från Linköping via Norrköping, Nyköping och Skavsta, Trosa till Södertälje och Stockholm. Sträckan är en pulsåder i det svenska transportsystemet, med Ostlänken förstärks den ordentligt. Det ger regionen konkurrensfördelar som stärker vår attraktionskraft såväl nationellt som internationellt. Det är med andra ord inte bara räls vi ska bygga. Det är samhällsutveckling.