Ewert Karlssons ikoniska bild "Äldreomsorg" från 1979 visar ett äldre par. De söker boende för sig och sin katt. De möts av en anonym korridor som skrämmer dem. De drömmer om en stuga med blommor och träd på tomten och ovanför verandan en hästsko att fånga lyckan med.
Bilden stämmer fortfarande. Även dagens äldre behöver komma ut. De växte upp i ett lantligare Sverige. De som bodde i stan försökte skaffa sommarstuga eller träffa släkt och vänner på landet.
Att komma ut i naturen är bra. Fågelsång - särskilt vacker fågelsång - har väldigt fin inverkan på människans välbefinnande. Det gäller både äldre, personal, självaste chefen och förstås de flesta andra människor. I brist på natur fungerar trädgård. I brist på trädgård fungerar en genomtänkt uteplats, men bara om den är lätt att komma ut på.
Vad tar emot att bygga så? Det går förstås inte i de stora städernas centrala delar. Men i utkanterna och runt om i landet? Jag tror att det är slentrian, brist på omtanke och rutinerna hos tillståndsmyndigheten IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg.
Slentrian: Sverige har vant sig vid att högre och tätare får duga fast det inte duger. Om något är bra men ligger i utkanten läggs det ner. Det behöver inte vara så. Ett av landets mest meriterade demensboenden, Hattstugan i Närs socken på sydöstra Gotland, ligger vid ett samhälle som inte ens räknas som tätort. Men det går bra ändå. Studiedelegationer från när och fjärran hälsar på. Nu samarbetar Hattstugan med äldreomsorg i Japan för utbyte av idéer, metoder och personal.
Brist på omtanke: Om man tänker på EWK: s äldre par och deras katt kan man inte projektera med den korridoren. Då måste man projektera så att de kan komma ut. Då måste man fundera ut nåt sätt så att de kan behålla sin katt fast det inte är enkelt. På ett boende kan någon vara allergisk, någon dra i alla andras dörrar och någon med bakgrund i annan kultur tycka att katter är ohyra och agera därefter. Men det finns faktiskt boenden som lyckats.
IVO: Myndigheten har i stället för regler en fluffig text om hur bra allt ska vara. IVO visar inte hur orden ska omsättas i projekt. IVO ger inga förhandsbesked. En kommun eller ett vårdföretag måste investera i fullständiga ritningar och ha en föreståndare anställd för att söka tillstånd. Då blir det enklast att rita samma korridor som fick tillstånd förra gången. IVO borde skärpa sig. Det är inte deras bekvämlighet som ska styra utan viljan att hjälpa de äldre att få bästa möjliga boende.
Det finns en del att fundera på. EWK: s äldre par vill hålla ihop. Det är de inte ensamma om. Men om en make blir dement och beviljas särskilt boende får partnern inte flytta med. I de få fall detta är möjligt får efterlevande frisk partner räkna med att bli uppsagd då maken dör. En mer konstruktiv inställning till detta skulle hjälpa många och även frigöra bostäder åt yngre generationer.
Tänk på det.