Du har alltid ett ansvar, vad det än gäller. Ansvar för det du gör, säger och framförallt om du sätter ett barn till världen. Enligt föräldrabalken har alla barn rätt till omvårdnad, trygghet och
en god fostran. Men alla får inte det.
Jag anser att alla föräldrar har val, hur man vill vara som människa och som förälder. När man blir förälder borde hela ens essens förändras. Helt plötsligt finns det någon annans
behov som du faktiskt måste sätta framför dina egna. Man har ett val att ta det ansvaret för sitt barn, hålla koll, söva, mata, krama, ge trygghet, oroa sig. Det valet innebär mycket ångest
och en begränsad frihet. En persons essens blir något helt annat. Men jag tycker ändå säga att det är det självklara valet som förälder, att ta ansvar. Om man inte oroar sig, reflekterar, analyserar eller känner efter skulle jag säga att man är en dussinmänniska.
Det enklaste valet på kort sikt är att fly undan ångesten, att inte reflektera eller bry sig så mycket. Att göra som alla andra, inte reflektera över sitt föräldraskap utan bara köra på, kanske med lite tunnelseende.
Hur ser existentialismen på etik och moral? Filosofen Jean-Paul Sartre menar att när man väljer för sig själv så väljer man också för hela mänskligheten. Han menar att varje händelse är en ny situation och därför kan vi inte tillämpa samma moral i alla situationer. Alltså om du väljer bort ditt barn är det stor risk att ditt barn kommer gå i samma spår. Göra samma sak i framtiden, endast se sina egna behov och inte se sitt barns behov. Kanske sätta ett oönskat barn till världen och inte se det dubbla ansvaret som man som förälder måste ta.
Konsekvenserna på lång sikt om man väljer att ta ansvar blir troligtvis att man blir en bra förälder och en stark förebild till sitt barn. Att barnet känner sig tryggt och har frihet att vara sig själv. Konsekvenserna på lång sikt om man väljer att inte ta ansvar blir kanske ingen kontakt eller vårdnad över sina barn. Mycket ångest om man inser sina misstag, eller kanske ingen ångest alls om man fortsätter att vara en dussinmänniska och inte inse att ens val påverkar andra, speciellt om man har barn. Ditt barn växer upp och kanske berättar om sin syn på sin uppväxt, kanske att föräldern prioriterat sin egen frihet och inte insett essensen i att vara
förälder.
Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre hade under deras livstid en pakt som innebar att de skulle ha ett livslångt förhållande som skulle vara öppet och barnlöst. Det är att ta sitt förbannade ansvar.