Riksdagen beslutade enhälligt 1975 att Sverige är ett mångkulturellt land. Vid den tiden var mer än 40 procent av invandrarna mina landsmän, finländare. Situationen har förändrats: år 2019 var 88 procent av nettoinvandrarna icke-västerlänningar och 52 procent var muslimer. Således har en enorm kulturell förändring skett i den invandrade befolkningen, då dess största grupp har förändrats från att vara finländare till att vara muslimer.
En liknande kulturell bakgrund gjorde att de finska invandrarna snabbt assimilerades i det svenska samhället. Till exempel flyttade min kusin till Sverige 1970 och båda hennes barn är gifta med infödda svenskar. Idag är förhållandena annorlunda då en stor del av invandrarna inte assimileras eller framgångsrikt integreras i samhället. De bildar istället sina egna områden – vanligen benämnda utanförskapsområden. I realiteten betyder detta parallellsamhällen med parallella kulturer och sätt att leva. De assimileringsovilliga invandrarna skapar många problem för majoritetsbefolkningen. De ger upphov till minskad tillit och social sammanhållning.
Den demografiska förändringen kan snabbt ses genom att studera SCB:s statistik över utvecklingen av antalet personer med svensk bakgrund.
Jag har studerat den demografiska utvecklingen i Sverige, Norge, Danmark och Finland under tio år och har använt en demografisk standardmetod, den så kallade kohort-komponent-metoden. Enligt denna exakta metod kommer de etniska svenskarna att vara en minoritet 2065 med oförändrad invandring.
Enligt de två demografiska metoderna kommer således de etniska svenskarna att bli en minoritet om 45 år om den nuvarande invandringen fortsätter. Enligt beräkningen med den exakta modellen kommer det att finnas lika många muslimer som etniska svenskar år 2100.
Om de etniska svenskarna blir en minoritet kommer den demografiska förändringen sannolikt att öka ytterligare eftersom en majoritet av människor med utländsk bakgrund kommer att underlätta invandringen för den egna folkgruppen. Framstående svenska ingenjörer och affärsmän kommer att se till att den svenska ekonomin inte kollapsar. Men det svenska samhället och kulturen kommer att förlora sin ledande ställning. Denna demografiska utveckling kan stoppas, men det kommer att kräva radikala förändringar i invandringspolitiken. Vi befinner oss i en historiskt unik situation, och vi nordbor måste börja diskutera invandringen och bevarandet av våra nationalstater.