Ledande socialdemokrater som Olle Vikmång (S) hävdade under 2019 att kommunens sparkrav beror på att det i Norrköping finns fler äldre och fler yngre, medan de som finansierar verksamheten, de som jobbar, blir färre. Efter att ha ställt frågor och sökt fakta om detta har jag kommit fram till att:
Andelen yngre mellan 1 och 19 år är i princip konstant de sista 7 åren och motsvarar drygt 22 procent av befolkningen. Andelen kommunmedlemmar som är mellan 20 och 64 år, ligger på drygt 57 procent, något som är bra ur en demografisk synpunkt. Andelen äldre över 65 år i behov av omsorg har minskat de senaste åren och motsvarar ungefär 2,3 procent av Norrköpings hela befolkning. Varav mindre än 1 procent är i behov av äldreboende.
Det här visar att påståenden om att de yngre och de äldre har blivit fler, på ett sätt som gör att de arbetsföra inte räcker till för att finansiera kommunens verksamhet, är felaktigt
Det som däremot kan bidra till kommunens ansträngda ekonomi, (utöver skolan som har blivit en miljard kronor dyrare på sju år) är att det finns fler och fler kommunmedlemmar mellan 20 och 64 år som inte arbetar och som är i behov av omsorg eller försörjningsstöd.
Detta kan jag bara anta eftersom jag inte har fått några fakta, trots att jag frågat enträget, som kan styrka eller avfärda mina antaganden.
Orsakerna till Norrköpings ansträngda ekonomi är en gåta, som de styrande inte verkar vara intresserade av att hitta svaret på. De föredrar tydligen att komma med felaktiga påståenden för att legitimera sitt sparande och för att på så sätt föra allmänheten bakom ljuset.