Hösten 2007 klev jag av tåget på centralstationen i Norrköping för att påbörja mina universitetsstudier. Det var till stor del en slump att det blev just Norrköping som jag ville till, men universitetets dåvarande bostadsgaranti samt närheten till Stockholm var betydande anledningar till valet av studie- och bostadsort. 

Det dröjde dock inte lång tid innan jag blev varse om hur illa styrd kommunen jag flyttat till var och hur vanskötseln bara blev värre år efter år. Samtidigt kantades den dåvarande borgerliga oppositionen av en oförmåga att på allvar utmana de maktfullkomliga Socialdemokraterna som i hundra år närmast oavbrutet styrt Norrköping. 

Det kändes därför viktigt att ge sig in i kommunpolitiken och det var milt uttryckt mycket enkelt att agera opposition när jag satt i kommunfullmäktige (2010-2018). Nödvändiga reformer lyste med sin frånvaro. Kommunen presterade uruselt, eller i bästa fall bara dåligt, inom praktiskt taget varje politikområde - trots Sverigeunika förutsättningar att lyckas riktigt bra. 

Vid valet 2022 hade jag sedan fyra år tillbaka flyttat till Stockholm, men jag gladdes åt att min gamla hemkommun Norrköping, där jag påbörjat mitt politiska engagemang, äntligen skulle få ett maktskifte. Det skulle inte bli lätt för den nya majoriteten att lösa alla de problem som decennier av S-styre medfört. Den kommunala ekonomin led av ett underskott på 700 miljoner kronor, arbetslösheten var skyhög och vi såg ett erkänt dåligt företagsklimat. Till detta kan vi lägga till dåliga skolresultat, utanförskap, en snabbt eskalerande brottslighet och mycket därtill. 

Nu två år senare har Borgerlig Samverkan tillsammans med Sverigedemokraterna gjort betydande framsteg inom samtliga av dessa områden. Kommunens ekonomi har återbalanserats och företagsklimatet har förbättrats. Man har stärkt samarbetet med polisen för att motverka grov kriminalitet. Stor möda har lagts på att stärka skolorna där man också anpassat sig för att behålla behörig personal. Och mycket därtill.

Hårt slit har möjliggjort dessa positiva förändringar som genomförts i samförstånd mellan samarbetspartierna. Nu hotas de av personer som själva bidragit till den positiva förändringen - som om de fullkomligt har glömt bort vad som sker med Socialdemokraterna vid makten. För mig är det obegripligt.

Det tog närmast ett helt århundrade att bryta vänsterblockets hegemoni och vanskötsel av Norrköping. Att bryta den positiva utvecklingen och återgå till Socialdemokraternas styre ska inte ens vara ett alternativ. Det tror jag inte heller att L och KD:s väljare tycker.