I Roxen finns det tusentals skarvar i dagsläget, hela 10 000 stycken enligt Roxens fiskevårdsområdesförening. Skarven är en relativt stor sjöfågel, vilket innebär påfrestningar i form av sanitära olägenheter och problem för växtlighet och andra naturvärden. Skarvens avföring luktar starkt och är frätande, kolonierna kan ta död på öar och andra platsar där de håller till. Detta är också något som medför problem för mark- och vattenägare i området samt för rekreation så som friluftsliv av olika slag.
Skarvpopulationen i Roxen äter också hundratals ton fisk per år. Sjöns fiskpopulation är utsatt för ett orimligt hårt tryck, framför allt fisken nors som är en viktig föda för andra fiskarter i sjön. Att skarven äter upp så pass mycket nors slår mot en rad andra fiskarter i nästa led. Länsstyrelsen har för att skydda norsen fattat beslut i år om skyddsjakt på skarv under fem år framåt, där 1 000 skarvar om året får skjutas, och 3 500 ägg prickas.
Skyddsjakt på skarv är ett steg i rätt riktning men det kommer inte att räcka för en population så pass stor som Roxens. Utökad skyddsjakt är därför en absolut nödvändighet för att reducera de kraftiga populationerna. Men skarven har visat sig vara mycket svårskjuten i praktiken, då skyddsjakten kräver både bemannad båt med förare samt skytt för att hantera skjutna fåglar. Risken för skadeskjutning är dessutom stor och en skadad skarv som regelbundet dyker ned under ytan blir mycket svår att få tag på. Skyddsjakten måste därför utökas med effektivare metoder för att göra skillnad.
Siffrorna behöver mångdubblas. Något som kan möjliggöras med mer gångbara metoder än att försöka skjuta prick. Den mest effektiva skyddsjaktsåtgärden har visat sig vara oljering av skarvägg. Detta är en selektiv och beprövad metod, som bedöms vara både lämplig och skonsam. Den utgör samtidigt en kontrollerad bas för adaptiv förvaltning. Oljering bör således användas i större omfattning.
Skarven förekommer i stora delar av världen och är inte i närheten av att vara utrotningshotad. Därför förordar vi, förutom utökad skyddsjakt, även allmän jakt på skarv. Det vore bra ur förvaltningssynpunkt såväl som för ekonomiska värden och naturvärden. EU:s fågeldirektiv sätter dock stopp för sådan jakt, men vi är pådrivande i att Sverige ska ges undantag från detta direktiv. Bestämmande kring en fråga av så pass lokal karaktär borde inte ligga hos politiker i Bryssel, utan hemma i Sverige.