Senaste två veckorna har minst två demonstranter dött i protesterna mot för höga levnadsomkostnader i Kenya. Demonstrationerna har vuxit sig så stora i Nairobi att flera arbetsplatser tvingats att hålla stängt, rapporterar Al Jazeera.
Den kenyanska befolkningen demonstrerar mot priserna på mat och drivmedel som blivit så höga att många går hungriga. Det är ett problem som började redan förra året. Det är främst det ryska kriget mot Ukraina, den globala ekonomiska nedgången och klimatförändringarnas konsekvenser som orsakat den snabbt växande matkrisen i östra Afrika.
Både Ryssland och Ukraina är stora exportörer av basvaror och mineralgödsel till länder i östra Afrika. Så samtidigt som den inhemska matproduktionen har minskat markant på grund av torkan så har priset för både gödsel och importvaror gått upp. Effekterna på den kenyanska mattryggheten och ekonomin är nu helt uppenbara. Men detta drabbar även prislappen på hyllorna i svenska matbutiker.
Nära hälften av världens mat produceras i utvecklingsländerna och den globala ekonomin är så nära sammanflätad idag att när den globala tillgången inte kan matcha efterfrågan så går matpriserna upp – överallt. Den otroligt oroande situation som vi går igenom idag är en skarp uppmaning till Sverige att bli mer självförsörjande på mat, men också att hjälpa andra att bli det. När det kommer till mat så måste efterfrågan mötas med en matchande tillgång för att de fattigaste inte ska stå utan.
Det här kommer inte bara vara en utmaning i år och nästa, utan under en lång tid framöver. För även om det ryska kriget försatt världsekonomin i en (förhoppningsvis) tillfällig nedgång som lämnat många hungriga, så är det större hotet mot mattryggheten klimatförändringarna. Vi ser det i flera av länderna vi jobbar i: Temperaturen ökar, den biologiska mångfalden försvinner och jordar förlorar bördighet av oklok överanvändning. Samtidigt blir vi fler som ska dela på skörden. Det har blivit alltmer utmanande att få maten att räcka till alla och idag växer hungern i världen – snabbt.
Om de rika länderna inte agerar omedelbart och kraftfullt för en ökad och hållbar matproduktion så kommer vi snart stå inför en situation där det inte bara är de fattiga länderna som går med tom mage, utan också de fattigaste i de rika länderna. Därför uppmanar vi regeringen att:
- Öka jordbruksstödet. Idag ger Sverige ca tre procent av biståndet till jordbruksstöd. Länder med matbrist behöver inte bara nödpaket med ris, de behöver få långsiktigt stöd att öka sin egen matproduktion.
- Bidra mer till att klimatanpassa jordbruk. Trots upprepade löften från världens rika länder så går fortsatt väldigt lite pengar till klimatanpassning och bara 1,7 procent av all klimatfinansiering är riktad till småskaliga bönder. Vi har en skyldighet mot världens utvecklingsländer och ett ansvar mot vår egen befolkning att bidra till att fattiga länder - de som odlar mycket av maten vi äter - får möjligheten att anpassa sig till varmare klimat.
- Bidra till en global marknad där alla kan delta. Idag finns det en mängd handelshinder för utvecklingsländer som vill sälja sina varor i EU. Det måste bli enklare och mer lönsamt för utvecklingsländer att exportera sina varor om vi ska kunna få till den typ av ekonomisk utveckling som hjälper dem att utöka sin matproduktion.