HĂ€r ser vi packhuset som byggdes om till Televerkets regionala huvudkontor. Och som nu rymmer en rad oika verksamheter.
1988. Uffe Lööf var VD pÄ Lundbergs. Jag var nyanstÀlld stadsarkitekt i Norrköping. Vi trÀffades pÄ mitt kontor. Han visade vad som behövde göras pÄ Kvarnholmen dÄ Holmen flyttade ut pappersbruket till Malmölandet vid BrÄviken. Först en fyrfilig vÀg in frÄn Gamla Torget. Sen raka omrÄdet helt rent. Sen skulle man kunna se vad marken skulle kunna anvÀndas till.
Jag tyckte precis tvÀrtom. Att man inte skulle riva först utan tÀnka först, sen bygga om eller möjligen bygga nytt en etapp i taget. Inte bostÀder, utan nÄt som rimmade med den gamla industriella anvÀndningen.
Egentligen fanns grundlÀggande beslut. Holmen och Norrköpings kommun hade trÀffat ett samarbetsavtal. DÀr ingick visionen om ett kultur- och kongresshus. 1986 hade Holmen anordnat en arkitekttÀvling. Den vann Helsingforsbaserade arkitekten Kai Wartiainen. I hans idé ingick att jobba stegvis.
Holmenbyggarna som stod för projektet var ett konsortium med Lundbergs och SIAB som huvudÀgare. Byggnads AB L E Lundberg hade startats av Lars-Erik Lundberg redan 1944. Han var fortfarande aktiv som styrelseordförande. Han och sonen Fredrik Lundberg expanderade koncernen med inriktning pÄ pappersindustrier och egna markinnehav.
HÀr ser vi en nÄgot yngre upplaga av artikelförfattaren MÄns Hagberg som fotograferas mitt i det Industrilandskap som han var med om att förverkliga dÄ det begav sig.
Urgamla Holmens bruk i Norrköping tillverkade Ànnu pÄ 1980-talet papper i stor skala mitt inne i centrala stan. NÀr pappersbruket flyttade (och bytte namn till Braviken) blev den forna industrimarken i centrala Norrköping ledig för andra ÀndamÄl.
En sak mÄste fixas omgÄende! GÀllande stadsplan angav tung industri. Det var omöjligt att ge bygglov för nya ÀndamÄl. Att vÀnta ut en fÀrdig, modern detaljplan skulle ta alldeles för lÄng tid.
Som byggbyrÄkrat var jag hemma i den senaste lagstiftningen. DÀr fanns ett nytt planinstitut, "omrÄdesbestÀmmelser", perfekt i det hÀr lÀget. Kommunen och markÀgarna kom överens. Stadsarkitektkontoret fick uppdrag att ta fram omrÄdesbestÀmmelser. Det blev ett paket med ny översiktsplan för HolmenomrÄdet, omrÄdesbestÀmmelser för att ge intentionerna rÀttsverkan och ett beslut att upphÀva den gamla stadsplanen.
HÀr ser vi arkitekten Kai Wartiainen i ljusa klÀder. Bilden Àr tagen 23 april 1987 dÄ Wartiainen just presenterats som vinnare i Holmens miljonpristÀvling om Industrilandskapet. De tre andra Àr frÄn vÀnster andrapristagaren Alexis Pontvik, arkitekten Bengt Lindroos och Ray Happ frÄn Holmen.
ArkitekttÀvlan
Det blev en kamp mot klockan. En riktig nagelbitare! Holmenbyggarna hade lyckats förhandla fram en uppgörelse med Televerket att anordna det regionala huvudkontoret pÄ Holmen. Planjobbet blev klart just in time. Antagande i kommunfullmÀktige. Bygglov i byggnadsnÀmnden. Om det blivit tre veckors försening hade inget blivit av. Byggkonjunkturen höll pÄ att kollapsa. Televerket hade börjat ombildas till Telia.
Byggstart 1990. Ett tvÄvÄnings packhus för tidningspappersrullar fick ett nytt stort kupoltak med lanternin ovanpÄ. Idag en karaktÀrsbyggnad. Kai Wartiainen stod för designen.
1990 var det övriga omrÄdet mellan Dalsgatan och Holmentornet en djup grusgrop. I december utsÄgs Holmentornet till byggnadsminne nummer 1000 i Sverige. RiksantikvarieÀmbetet ville fira. Men deras representant bleknade vid insikten om att tornet balanserade pÄ kanten av en stor grop. Firandet fick anstÄ.
HÀr en bild frÄn mars 1991. Lundbergs vd Ulf Lööf (till vÀnster) och kommunstyrelsens ordförande Kaj Krantz (S) skakar hand inför Folkbladets fotograf Anita Kjellbergs kamera. De har precis kommit överens om att bygga konserthuset Louis de Geer.
Projektet för Symfoniorkesterns hus började ta form. Holmenbyggarna höll med mark och befintliga byggnader. De anlitade samma arkitektfirma, Lund & Valentin i Göteborg, som projekterade Göteborgsoperan. Jag hade slutat pÄ kommunen, men fick som konsult pÄ VBB Arkitekter uppdrag att ta fram ny detaljplan för HolmenomrÄdet och att fungera som sammankallande i en ledningsgrupp för samordning mellan kommunen och Holmenbyggarna.
Varje sammantrÀde började med att jag pÄminde om det alla var överens om. Att detta skulle bli en riktigt bra stadsdel, Norrköpings nya kÀrna, och i motsats till det tidigare stÀngda fabriksomrÄdet öppen för alla. Företagens ekonomi skulle fungera. Sen diskuterades detaljerna. DÀr skar sig Äsikterna allt som oftast.
Holmenbyggarna flög in Wartiainen frÄn Helsingfors dÄ hans idéer stÀmde med deras. Det skulle bli ett underjordiskt garage framför Holmentornet. Kai tyckte att det var onödigt med vatten i den damm som skulle anordnas. Det skulle rÀcka med asfalt och betongglas. Man skulle kunna ana bilarna dÀr nere som stora fiskar. Jag tyckte att det skulle vara en damm med vatten i. Att den som klev ner i vattnet skulle bli blöt. SÄ blev det.
Nu leds 100 liter vatten i sekunden genom dammen. Den pÄminner om den arm av Strömmen som en gÄng i tiden avgrÀnsade Holmen frÄn stan. Men det var svÄrt att hitta en bra utformning! DÄ kom Holmenbyggarnas projektansvarige Peter Whass pÄ den cirkellinje som nu ser sÄ sjÀlvklar ut. Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson fick till en pÄkostad detaljutformning. Trafikytan framför tornet stensattes i exklusivt mönster. Anbudsgivaren fattade nog inte riktigt hur svÄrt det var att lÀgga, utan gav ett normalt pris. Nu ligger stenarna dÀr. Det blev snyggt!
Arkitekten Kai Wartiainen som vann Holmens pristÀvling 1987 kom 2013 tillbaka till Norrköpings industrilandskap som arkitekten bakom det spektakulÀra huset Katscha.
Konserthusprojektet flöt pÄ. Idén att riva allt var helt borta. I stÀllet blev det foajéutrymmen dÀr pappersmaskin nr 4 stÄtt. Den byggnaden var frÄn 1954, ritad av arkitektnestorn Ivar Tengbom. Konsertsalen utformades snarlikt den i Göteborgsoperan och skohornades in i en byggnad som tidigare anvÀnts till massaberedning. Byggnadens skal bevarades. Fasaderna med störtschakt klÀdda med rostfri plÄt finns kvar.
Inuti ersattes de gamla konstruktionerna med en cylinder av betong. Den göts med glidform. Det tog tio dygn med arbete dygnet runt. Norrfasaden ut mot HÀstskodammen fick ett stort bursprÄk. LÀnsantikvarien sÄg till att det inte blev alldeles för stort. Arkitekterna tÀnkte hÀnga konstruktionen i vajrar, men det blev en mer pÄlitlig lösning med stöd ner till fast berg.
MÄnga hade dömt ut bygget som omöjligt, men det gick förbluffande bra. Symfoniorkestern kunde flytta in i bra lokaler med trettio övningsrum. Det var som att flytta ur en garderob sa nÄgon dÀr. HÄkan HagegÄrd medverkade vid en smygpremiÀr lÄngt innan den officiella invigningen. Sen han fÄtt tyst pÄ en byggflÀkt berömde han akustiken. Konferensverksamheten fick plats i angrÀnsande hus.
Det vart riktigt bra. Uffe Lööf kunde konstatera att resan inte varit enkel, men att han genom alla dess turer burit fram projektet med sina bara hÀnder tills Louis De Geer Konsert & Kongress kunde invigas 1994.