Varje år dödas eller skadas 3 500 personer av minor. 8 av 10 är civila och hälften av dessa är barn. Att minor inte röjs när krig är slut innebär att flyktingar inte kan återvända hem utan att riskera sina liv. Barn kan inte gå i skolan och bönder kan inte odla sin jord.
Barn och vuxna i konfliktområden behöver utbildning om minor och hur de ser ut. Minoffer behöver hjälp med hälso- och sjukvård eller proteser. Samtidigt krävs fortsatt opinionsbildning mot användandet av minor och givetvis också resurser till minröjning.
Arbetet mot minor och dess följder kräver stöd från såväl regeringar som företag, organisationer och enskilda. Nyligen startade Svenska FN-förbundet projektet Minor. Genom informationsinsatser och insamling till FN:s minröjningsorganisation UNMAS sprider vi kunskap om problemet och stödjer praktiskt arbete i fält.
Behoven är enorma. FN beräknar att minröjning och andra aktiviteter efter ett krigsslut i Syrien kommer att kosta 20 miljoner dollar under de första sex månaderna plus drygt 4,5 miljoner dollar till minoffer inom ramen för FN:s humanitära plan. I Libyen, ett annat land i djup kris, saknas 6 miljoner dollar för FN:s minröjningsarbete. Motsvarande behov i Västsahara är 3 miljoner dollar och i Afghanistan 39 miljoner dollar.
Folkliga organisationer i hela världen drev fram de internationella konventionerna mot personminor 1997 och klustervapen 2008. Det visar att civilsamhället kan påverka i livsavgörande frågor som rör fred, säkerhet och nedrustning. Kampen mot minor är avgörande för arbetet för en bättre värld. Så länge som personminor finns kvar försvåras det globala arbetet inte bara för fred och säkerhet utan också för utveckling och mänskliga rättigheter.
Att arbeta mot minor är att skapa en tryggare vardag så att människor kan återvända till sina hem efter krig, så att bönder kan bruka sina åkrar och så att barn ska kunna gå till skolan. Minor är ett problem som måste åtgärdas. Mer måste göras för att skapa hopp i krigets spår.