Sverige har varit framgångsrikt när det gäller kampen för en god tandhälsa. Det har resulterat i att det idag är få äldre personer som har löständer jämfört med för femtio år sedan. Då var mer än hälften av 70-åringarna tandlösa. Men tandproblemen är inte borta. Socialstyrelsen uppskattade för fyra år sedan att drygt fyra av tio pensionärer upplever att de har problem med mun och tänder. Det handlar t.ex. om tänder som spricker, plomber som lossnar, infektioner i tandfickor och inte minst kostnaderna för att åtgärda problemen.
Orsaker bakom dålig munhälsa kan vara psykiska problem som demens, multisjuklighet, medicinering som ger muntorrhet, ändrade kostvanor med frekvent sockerintag och svårigheter att klara munhygienen på grund av försämrad motorisk förmåga. Samtidigt stöder forskningen uppfattningen att regelbunden munvård minskar risken för att sköra äldre insjuknar och dör i lunginflammation samt att utbildning av personal inom vård och omsorg kan förbättra situationen. Mun- och tandvård behöver därför uppvärderas i hemtjänst och vård och omsorgsboende. Äldretandvården måste få en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet. Tandvårdsförsäkringen måste dessutom förbättras. Många, inte minst årsrika människor, har inte de tusenlappar som behövs för att ersätta t.ex. en tand eller andra större ingrepp.
Den tandvårdsförsäkring vi har innebär att man själv betalar allt upp till 3000 kr, därefter 50 procent upp till 15 000 kr och över 15 000 kr 15 procent. För den tandvård man får på sjukhus och för tandvård som ingår i sjukdomsbehandling betalar man vanlig patientavgift. Vi anser att tandvårdsstödet stegvis bör förstärkas, i första hand för dem med låga inkomster. Utformningen av detta bör utredas liksom möjligheterna att vidga den tandvård som ska inrymmas i sjukvårdens högkostnadsskydd. Vi anser att alla delar av vår kropp bör i samhällets perspektiv behandlas likvärdigt. Munnen måste bli en del av kroppen!