Inför årets val har Språkförsvaret skickat ut en språkenkät – http://sprakforsvaret.bloggplatsen.se/2022/03/14/11751539-fragor-till-de-politiska-partierna-infor-valrorelsen-2022/, som framför allt rör svenskans ställning i Sverige, till riksdagspartierna. Det finns redan nu anledning att kommentera ett av svaren, Moderaternas, eftersom det verkligen sticker ut.
Svaret på fråga 8 i enkäten är nämligen anmärkningsvärt.
”8. Anser ert parti att svenskans ställning i EU är tillfredsställande?
"Vi anser att svenskans ställning i EU är tillfredsställande. Vi föreslår dock att språkarbetet inom EU reformeras. I det ligger att avskaffa direkttolkningen och låta engelskan bli arbetsspråket. Stora besparingar på direktöversättningar skulle kunna göras om man inför ett system där varje land får betala på begäran, efter att en viss kvot översättningar/tolkning använts. Alla dokument ska givetvis samtidigt fortsätta att översättas till alla språk.”
Vilka konsekvenser skulle detta förslag få?
För det första skulle det innebära att alla medlemmar i EU-parlamentet och regeringsföreträdare från olika länder, som deltoge på möten i EU:s regi, vore tvungna att behärska engelska. Moderaterna vill alltså införa engelska som språkkrav. Det skulle också innebära att alla ledamöter, som inte har engelska som modersmål, skulle hamna i underläge i debatter med engelska modersmåltalare, ett omvittnat fenomen på internationella konferenser. Den som använder sitt modersmål, som sedan direkttolkas, använder nämligen sitt bästa språk. Idag har EU tre arbetsspråk, engelska, franska och tyska, d.v.s. ursprungsdokument avfattas på något av dessa språk, men i EU-parlamentet och de flesta andra möten kan man tala ett av EU:s officiella språk, inklusive svenska. De väljare som valt en svensk EU-parlamentariker kan oftast följa vederbörande i direktsändningar från EU-parlamentet. Varför då tala engelska?
För det andra stärks engelskans ställning gentemot alla andra språk i EU.
För det tredje: Såvitt jag kommer ihåg, drev inte ens Storbritannien så länge landet var medlem linjen att engelska skulle bli enda arbetsspråk inom EU. Jag har ett svagt minne av att någon enstaka brittisk EU-parlamentariker drev denna linje, men detta hade alltså inte regeringens stöd. Åtminstone en moderat företrädare från Sverige i EU-parlamentet brukade insistera på att alltid tala dålig engelska på mötena. Konferenstolkarna i EU ansåg att han egentligen bara ställde till problem; det var lättare att översätta hans svenska än hans dåliga engelska.
Slutligen är detta en upprepning av regeringen Reinfeldts språkpolitik visavi EU 2006 – 2014. Socialdemokraterna drev i och för sig samma linje dessförinnan. Av någon anledning ville Reinfeldt, som tidigare Socialdemokraterna och de nuvarande Moderaterna visa sig vara ”bäst i klassen” på att spara pengar åt EU. I så fall borde Moderaterna föreslå besparingar på helt andra saker som jordbrukspolitiken i EU, de ytterst generösa löne- och traktamentsvillkoren för tjänstemän och parlamentsledamöter och de regelbundna flyttningarna mellan Bryssel och Strasbourg med mera.
Det är nämligen så att direkttolkningen inte är särskilt dyr i förhållande till annat inom EU. Eftersom jag tog upp denna fråga redan 2009 i ett inlägg, Översättning och tolkning kostar totalt en cappuccino per EU-medborgare och år, återger jag argumentationen från detta inlägg i det följande:
Från svenskt håll, d.v.s. från regering och utrikesdepartement, har man satt en ära i att försöka skära ner på tolkningskostnaderna inom EU. I propositionen ”Språk för alla” (sid. 34) hette det angående tolkningssystemet att ”Sverige har varit drivande för att få till stånd en smidigare och mindre kostsam språkordning inom EU.”
Men hur mycket kostar egentligen tolkningen och översättningen inom EU? Hur tung är denna utgiftspost?
”Den totala kostnaden för tolkning inom den Europeiska unionen var 0,46 euro per medborgare 2008 och beräknas för 2010-2012 uppgå till 0,50 euro per medborgare och per år (250 miljoner euro). Översättning och tolkning för Europeiska unionens samtliga institutioner kostade lite mer än 2 euro per medborgare för 2008: kostnaden för en cappuccino.” (Källa: Questions & réponses sur l'interprétation 23/9 2009)
Jämfört med EU:s jordbruksstöd är detta nålpengar. En ko i EU kan troligen räkna med att kosta betydligt mer än en kopp cappuccino per EU-medborgare och år.