Jag har en gammal skolkamrat som jag inte träffat personligen sedan vi gick i folkskolan på Frösön 1945-1952. Nu har hon dykt upp på Facebook och till min stora förvåning , har hon där berättat, att hon blir rörd till tårar när Jimmie Åkesson, SD, talar om det svenska folkhemmet. Jag har väldigt svårt att tro att hon på äldre dar, gått och blivit en främlingsfientlig rasist som vill omdana Sverige till ett nazistiskt rike som det anses att SD: s egentliga syfte är.

 Nej, jag tror hon längtar tillbaka till ett samhälle ,-och ” till de stenar där jag som barn har lekt."  Både hon och jag tillhör den generation som föddes i slutet av trettiotalet eller det tidiga fyrtiotalet. Vi har verkligen varit med om omdaningen av Sverige från ett fattigt land till ett välfärdssamhälle. 

Efter kriget började den svenska industrin gå för högtryck och genererade arbeten åt oss. Produkterna hade hög kvalitet och prisades världen över.   ” The Swedish quality”. Tage Erlander levererade den ena välfärdsreformen efter den andra. Ibland i samarbete med Bondeförbundet och ibland  inte. Detta sammantaget blev den svenska modellen. Jag tror det är en längtan tillbaka till den tiden och till det gamla socialdemokratiska samhället som min gamla skolkamrat längtar. En nostalgi som mycket skickligt profiteras av Jimmie Åkesson och SD.

På den tiden fanns det inte så många invandrare i Sverige. De kom senare i egenskap av arbetskraftsinvandrare,  i mitten av 1960-talet. Flest från Finland men även från Sydeuropa. Sedan kom Syrianer/Assyrier och Chilenare i början på 1970-talet. Därefter många från Jugoslavien i början av 1990-talet  och därefter i stort antal invandrare från Mellanöstern och Afrika de senaste tjugo åren. 

Vi gamla, tidiga fyrtiotalister, har inget emot invandrare. Vi äter också med förtjusning både pizza och kebab. Däremot har vi svårt med seder och bruk som invandrare från Mellanöstern –och Afrika tagit med sig hit. Könsstympningar, barn –och tvångsgiften och s k hedersrelaterat våld. Dylikt gillar vi inte. Plus givetvis inte heller skjutningar och sprängningar som utförs av invandrarungdomar i våra storstäders förortsområden. Men vi anser oss inte vara några främlingsfientliga rasister för det… 

Nyliberalismens intåg

 Nu är det emellertid inte bara invandringen som förändrat bilden av vårt gamla, kära fosterland. Allt har tagits ifrån oss. Den allmänna värnplikten som var en sammanhållande faktor för vår gemenskap är borta. Skolan, får inte vara en skola för alla barn längre, trots att vi har skolplikt i Sverige .Eleverna är bara kunder på en skolmarknad. I övrigt har det mesta privatiserats, i sann nyliberal anda. SJ, Posten, Apoteken, Elbolag etc. Inte ens gamla pålitliga Gatukontoret i Norrköping fick vi ha kvar. Från att ha varit medborgare i ett välskött land har vi nu endast blivit kunder på en global marknad. 

 Märkligt i detta sammanhang är, att Centerpartiet endast ligger på ca 7-8 procent i opinionsmätningarna, trots att de har nyliberalismens översteprästinna, Annie Lööf, som ledare. Troligen beror det på att svenska folket inte är så imponerade av nyliberala lösningar. 

Nutidens aktiva socialdemokrater förstår ingenting av allt detta. De tror att det bara är att gå runt och knacka dörr i röda, klämkäcka jackor.