Det är inget nytt att Miljöpartiets förankring på landsbygden är svag, det är bara att gå till valresultaten från 2018. Men när två ledande miljöpartister, Lorentz Tovatt och Karolina Skog, (Folkbladet 15/10) försöker förklara att människor utanför storstäder inte skulle dra nytta av sänkt skatt på drivmedel, ja då undrar man om de över huvud taget har lämnat Stockholm. Alla som tankar bensin eller diesel tjänar förstås på sänkt bränsleskatt, oavsett var man bor, men det är just på landsbygden som det kan vara svårt att hitta alternativ. Bilen behövs för att livspusslet ska gå ihop.

Något förenklat står Sverige för ungefär en promille av världens utsläpp av växthusgaser och transportsektorn för en tredjedel av detta. Bidraget från bilåkande gles- och landsbygdsbor i Sverige är så försvinnande litet att det är både ohederligt och orimligt att lägga all världens katastrofer på deras axlar. Vi kommer inte att acceptera att vanligt folk tvingas flytta från hus och hem för att uppfylla orealistiska symbolpolitiska klimatmål som formuleras av tunnelbaneåkande miljöpartister. Tovatt och Skog stoltserar med att man sänker skatten på landsbygden, en reform som kostar statskassan 1,4 miljarder. Det hamnar dock i skuggan av att man tar bort värnskatten, väsentligen till förmån för höginkomsttagare i städerna. Detta till en kostnad av 6 miljarder – mer än fyra gånger så mycket. Dessutom omfattar skattesänkningen inte alla landsbygdskommuner, utan bara norra och mellersta Sveriges inland.  Sverigedemokraterna avvisar båda dessa reformer till förmån för en mycket bredare skattesänkning på 10 miljarder, riktad mot låg- och medelinkomsttagare i hela landet. Men bortsett från det, den som kör tre-fyra mil eller mer till jobbet varje dag och dessutom använder bilen på fritiden kommer snabbt att få se sina 137 kronor i månaden (regeringens föreslagna skattesänkning) ätas upp av högre bränslepriser. Sedermera är biogas och elektrifiering av transportsektorn i princip bra. Men biogasens potential är begränsad och vi måste inse att elbil i första hand är ett alternativ i tätorterna. Återigen missar Miljöpartiet landsbygdsperspektivet.

Miljöpartiet har alltså inte så många röster att förlora på landsbygden, vilket kanske förklarar den nonchalanta hållningen. Frågan är dock hur länge Socialdemokraternas och Centerpartiets väljare på landsbygden accepterar Miljöpartiets inflytande över deras plånböcker.