På söndag går tyskarna till val. Det är nästan oroväckande lugnt kring detta val, jämfört med dramatiken i Frankrike i våras, när demokratin tycktes stå på spel. Det gör den knappast i Tyskland, även om ett högerpopulistiskt parti, Alternativ för Tyskland (AfD), ser ut att komma in i förbundsdagen (riksdagen).
Möjligen underskattas AfD i opinionsmätningarna (drygt 10 procent). Alla vill kanske inte flagga med att de inte gillar muslimer. Men partiet är splittrat, och var i början närmast en akademisk proteströrelse mot euron. som ansågs missgynna tyskarna, fast det varit precis tvärtom. Den falangen finns kvar, och eurofrågan blir aktuell direkt efter valet.
Frankrikes nye president Emmanuel Macron väntas lansera en rad förslag om hur euroländernas samarbete ska fördjupas. Det socialdemokratiska SPD är inne på samma spår. Men i valkampanjen skjuter AfD framför allt in sig på den ”liberala” flyktingpolitiken, som inte är så liberal längre. Sedan hävdar man att Tyskland håller på att bli muslimskt. vilket inte är mer sant i Tyskland än i Sverige.
Många turkar arbetar sedan länge i Tyskland, och har rösträtt där. Dem försöker Turkiets president Erdogan påverka på olika mer eller mindre lagliga sätt, vilket har lett ett storgräl mellan regeringarna i Tyskland och Turkiet, som gjort att islamofoberna hamnat i bakvatten. AfD lär inte få något större inflytande, men gör det svårare att bilda regering i Tyskland.
Socialdemokraterna (SPD) har gjort bra ifrån sig i den stora koalitionen med Angela Merkels kristdemokrater (CDU/CSU). Men koalitionen har också bakbundit SPD:s kanslerkandidat Martin Schultz. ”Valduellen” med Merkel liknande mest en tebjudning. Men SPD har också gått dåligt i delstatsvalen på sistone, vilket tyder på ett djupare missnöje med partiets politik.
Problemen för SPD går tillbaka till de nerdragningar som Gerhard Schröder tvingades göra 2003-2005 för att reparera statsfinanserna efter Helmut Kohls kostsamma återföreningspolitik. Skulle SPD förlora så stort som opinionsmätningarna spår, alltså hamna runt 20 procent, är det inte säkert att SPD:s medlemmar röstar för en ny koalition med Merkel.
Frågan är var Merkel då vänder sig. Merkel behöver mer än de 35-36 procent hon ser ut att få, för att klara sig med högerliberalerna FDP, utan att göra sig beroende av populisterna. FDP skulle dessutom ställa till med problem i Europapolitiken. Möjligen är De gröna (Grüne) pigga på att hoppa in för att rädda den ambitiösa omläggningen av energipolitiken.
Med Linke inräknat, har det funnits en knapp vänstermajoritet i förbundsdagen, men SPD har inte velat acceptera Vänstern på grund av partiets DDR-bakgrund. Det finns alltså blockeringar åt båda hållen. Nu dröjer det minst fyra år innan Socialdemokraterna får chansen att leda en tysk regering. Frågan är vad de ska göra under tiden – regera eller opponera? Europas största och viktigaste land måste kunna styras.