Tage Erlander och hans socialminister Gustav Möller har byggt upp ett välfärdssamhälle baserat på ett ömsesidigt åtagande mellan medborgarna och staten. Kärnan i välfärdskontraktet var att medborgarna betalar skatt efter förmåga för att finansiera en gemensam välfärd samtidigt som staten åläggs krav på att skattepengar används rätt. Utgångspunkten var Gustav Möllers kända princip om ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, vilket gav välfärdsmodellen en hög folklig legitimitet. Sista gången Tage Erlander ledde Socialdemokraterna i ett riksdagsval fick de mer än 50 procent av rösterna.
Erlanders efterträdare har perverterat denna ömsesidiga modell och reducerat välfärdspolitiken till ensidiga krav på skattebetalarna utan tydliga krav på hur skatterna används. När medborgaren bryter skattekontraktet har staten möjlighet att driva in pengarna med hjälp av sina fogdar. När staten eller kommuner missköter skattepengar saknar medborgarna däremot möjlighet att utkräva ansvar. En asymmetrisk maktrelation har därmed etablerats mellan de styrande och medborgarna, där politiker och en explosionsartad byråkrati roffar åt sig allt mer skattemedel i stället för att styra resurser till kärnverksamheten. Detta har öppnat vägen för ett lavinartat slöseri av skattemedel som är omöjligt att hejda.
Sedan 20 år tillbaka haglar det nationella och internationella granskningar som visar att skattepengar i Sverige inte används rätt. Ändå tycks inte politiker bry sig. Organisationen Skattebetalarna besökte nyligen Norrköping för att diskutera resultatet av deras kommungranskning. Rapporten från juni 2023 visar att högre effektivitet i kommunernas verksamhet sammanlagt kan frigöra 30 miljarder om året. I Norrköpings fall har det visat sig att kommunen slösar bort 396 miljoner kronor om året som istället skulle ha kunnat gå till kärnverksamheten inom de fyra områdena: förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg.
I en rapport med titeln ”Ökad effektivitet – ett måste och en möjlighet för kommunsektorn” från 2019 har Svenskt Näringsliv visat att det finns en möjlig besparingspotential om 30–40 miljarder kronor om året om mindre effektiva kommuner lär sig av de mest effektiva.
En rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Finansdepartementet, 2016:6) visar att effektiviseringspotentialen ligger på cirka 23 miljarder kronor i direkta besparingar, enbart med effektivare verksamheter med bibehållen eller till och med väsentligt bättre kvalitet.
Det är dags för politiker att ta till sig dessa analyser och åtgärda detta strukturella demokratiunderskott i välfärdspolitiken. Skatteverkets uppdrag är idag att säkerställa skatteintäkter för finansieringen av den offentliga sektorn. Ett sätt att hejda slöseriet med skattemedel är att inrätta en motsvarande myndighet till Skatteverket som säkerställer att skattepengar används rätt i förhållande till välfärdens kärnverksamhet inom staten, kommuner och regioner.
Riksrevisionen har idag i uppdrag att granska statens verksamhet, men denna granskning är inte bindande för regeringen och riksrevisionen saknar sanktionsmöjligheter mot regeringen. På regional och kommunal nivå är det politiker i praktiken som granskar sig själv (och deras slutsats blir automatiskt att det behövs mer pengar från staten.) Den kommunala revisionen utgör idag ett uppenbart demokratiunderskott.
Ett sätt att ge medborgarna insyn i hur skattepengar används är att Riksrevisionen omdanas till en samlad huvudman för den statliga, kommunala och regionala revisionen. Riksrevisionen bör i anslutning till detta få i uppdrag att lägga ett medborgarfokus så att effektivitetsgranskning direkt kan riktas till medborgare. Denna granskning bör även innefatta hur bemannings- och lönestrukturen utvecklas i den politiska och administrativa organisationen i förhållande till kärnverksamheten.
En samlad och lätt tillgänglig broschyr om hur skattepengar används under en mandatperiod inom staten, regioner och kommuner bör skickas till väljarna så att de kan göra mer informerade och väl underbyggda val. Detta bör kunna ske i samband med valen vart fjärde år. En samlad information som ger medborgarna insyn i vad staten, kommuner och regioner gör med skattepengar ger ökat medborgarinflytande och kan därmed stärka demokratin.