Agenda 2030 har 17 mål som när de blir uppfyllda leder till en hållbar värld. Mål nummer 5 handlar om jämställdhet.
Sverige har skrivit under EU:s CEMR-deklaration som handlar om jämställdhet i alla verksamheter. Punkt 5 i den deklarationen handlar om att alla kommunala verksamheter ska arbeta med jämställdhet.
Miljöpartiet de Gröna har sedan det bildades haft jämställdhet som en viktig ledstjärna. Vi har alltid varit ett feministiskt parti.
Nu är det dags att ta nästa steg i arbetet och verkligen integrera hållbarhetsarbetet med jämställdheten för att det ska kunna ske på riktigt.
Vi pratar mycket om klimatet, och vi vill väldigt gärna göra det till en teknisk fråga. Vi måste dock trycka mycket hårdare på den sociala dimensionen av klimatfrågan och vi måste börja få människor att engagera sig för att vi ska kunna rädda vår planet från oss själva.
Om man studerar människors konsumtionsmönster och sätt att leva lite mer noga kan vi tydligt se att män ger väsentligt mycket större klimatavtryck än kvinnor. Genusforskning har visat att män framställs som företrädare för allas intressen medan kvinnor framställs som företrädare för människor med särskilda behov och intressen. Det är en intressant iakttagelse, vi har mycket att jobba på.
Kvinnor har oftast lägre löner än män och det finns studier som visar att män spenderar ända upp till hälften av sin inkomst på sig själva medan kvinnor lägger den allra största delen på familjen. För att båda ska kunna arbeta behövs en väl utbyggd barnomsorg. I många länder finns inte det och där förväntas kvinnor ta hand om barnen, vilket lämnar dem helt utan egen inkomst. Här har vi kommit väldigt långt i Sverige.
När en ny busslinje startades i en större stad, var det bara kvinnor som åkte. När en undersökning gjordes om varför det blivit så, visade den att männen inte åkte för att de inte visste hur man köpte biljetter och de ville inte visa sin okunskap.
Kvinnor äter mindre kött än män, och det hänger ihop med machonormen som säger att ”en riktig karl äter kött”.
Genom att introducera genusaspekter i hållbarhetsarbetet tvingar vi våra politiker att fundera över hur olika sociala faktorer som utbildning, inkomst och ålder styr vår tillgång till resurser och alltså också vår möjlighet att agera miljövänlig, klimatsmart och hållbart.
Framtiden kräver investeringar i jämställdhet nu.