För att se folkliga och populära ut uppträder flertalet högre manliga chefer i närings- och samhällsliv numera i uppknäppt skjorta och skrynklig kostym.
De ser ut som om de inte hunnit snygga till sig efter ett toabesök. Att försöka ställa sig in genom tillkämpad och missförstådd ”enkelhet” kallade min gamla mormor att vara ”illa tjänis”. Det väcker i varje fall inte min respekt utan snarare misstro. Vad står de för, egentligen?
Min far talade som både reservofficer och företagare om ”dekorum”, att med propert yttre och uppträdande hedra uppdrag och dem man företräder. Det gör man knappast i gympadojor, slitna jeans och T-tröja. Gympadojor bär man i gympasalen. Medvetet slitna eller trasiga jeans är ett hån mot de fattiga som måste tillverka dem men knappast har råd med dem.
T-tröja – med eller utan text – hör fritiden till. Nutida ”ledig klädsel” tyder på att man skäms för att arbeta och signalerar att man egentligen inte bryr sig. Inte så förtroendegivande! Lämplig klädsel för kontorsarbete är snarare prydliga, hela byxor utan häng, välsittande kavaj, skjorta med snygg krage (t. ex. ”button-down”) samt – vid behov – matchande tröja. I formella sammanhang: kostym och slips. Utanför kontoret bär man arbetskläder efter uppgiften. Inga konstigheter, egentligen. Om chefer klär sig prydligt, växer kanske deras självförtroende så att de vågar protestera mot den vansinniga energi- och resurspolitik de nu tvingas följa.