Vi inom Landsbygdspartiet oberoende (LPo) tycker det är skrämmande när ordinarie riksdagspartier i fråga efter fråga utlovar ”guld och gröna skogar”, för att få så många röster som möjligt. När valet väl är genomfört ”glöms” raskt många av de tidigare löftena bort.
Vi får via massmedia en besvärande insikt i antalet sexuella övergrepp och rena våldtäkter. Som exempel; under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott varav 5 920 rubricerades som våldtäkt. Detta var visserligen en marginell minskning från året innan. Statistik från BRÅ visar dock under första halvåret 2016 på en ny ökning av anmälningar med cirka 12 procent för sexuellt våld och utnyttjande och för antalet rena våldtäkter med 10 procent. Detta blir desto mer beklämmande när antalet uppklarade våldtäkter ligger på låga 12-15 procent.
Det är således drygt 6000 kvinnor per år som blir svårt skadade psykiskt genom dessa övergrepp, dubbelt så många personer som kroppsligen blir svårt skadade i trafiken. Återigen en besvärande politisk tystnad. Vi inom LPo hör dagligen ett växande missnöje där åtalade frias på grund av juridiska hårklyverier.
Denna negativa spiral måste med alla medel brytas och borde inte vara en partipolitisk fråga. Orsakerna hör hemma varken inom storstad, landsbygd, religion eller etnicitet med mera. Det är några få ”skitstövlar” som utmärker sig och förstör, för kvinnor i synnerhet, men även för män. Varför kan inte detta diskuteras sakligt och objektivt? Man säger sig inte ens behöva färsk statistik.
Det måste nu bli ett slut på handlingsförlamningen. Sverige glider isär rent geografiskt, vi ser ökande klyftor mellan stad och land och vi ser allt fler utanförskapsgrupper. Vi märker ett allt mer uttalat politikerförakt där våra politiska företrädare i allmänhetens ögon har ett mycket lågt förtroendekapital, och där vi börjar få ett samhälle där halva befolkningen känner sig eller riskerar att känna sig otrygga.
Sverige har under lång tid bröstat upp sig med att deklarera att vi har en feministisk utrikespolitik där vi bland annat är snabba att kritisera kvinnosynen i andra länder. Vore det inte på sin plats att vi, innan vi försöker springa, lär oss att krypa med en politisk samsyn inom landet med den uttalade visionen att ingen kvinna ska riskera att känna sig otrygg?