I Svenska Dagbladet kan man läsa att minst 44 barn förts ut ur Sverige mot sin vilja hittills i år, att 30 av dessa barn är från Östergötland och att 24 av dem är från Norrköping.
Man misstänker att många av dessa barn bortförs till sina föräldrars hemländer, mot sin vilja, för att exempelvis könsstympas eller giftas bort. Pojkarna skickas på uppfostringsläger för att de har blivit försvenskade (de vill t. ex. inte bidra till hedersförtryck av systrar och mamma) enligt kommunalrådet Kikki Liljeblad (S).
Som kommunpolitiker delar jag Kikki Liljeblads solidaritet och ansvarskänsla gentemot dessa barn, som är skrivna i Norrköpings kommun, och som förmodligen är svenska medborgare. Jag tycker att det är bra att Kikki Liljeblad använder sig av skolplikten och överväger utdöma höga viten i det här sammanhanget. Jag tror dock att en sådan åtgärd är ett trubbigt ekonomiskt verktyg mot föräldrar, som i stor utsträckning, förmodas leva på försörjningsstöd. Det bästa med att utdöma vite är den symboliska effekten. Vitesföreläggandet visar tydligt var Norrköpings kommun står för i detta fall. Att vara tydlig gentemot människor som bosätter sig i Sverige om vad som gäller och accepteras, är mycket viktigt, men det har sorgligt nog varit en bristvara i den svenska migrationspolitiken hittills.
Jag undrar hur det kommer sig att dessa föräldrar, som har flytt från ett land där de var förföljda, åker fram och tillbaka till samma land med sina barn, uppenbarligen utan problem.
Jag undrar varför människor flyr till ett land som ligger flera hundra mil bort, vars sedvänjor de förkastar, när de uppenbarligen inte vill att deras barn ska ta till sig dem. Men det jag undrar mest över är på vilka grunder dessa människor fick asyl och uppehållstillstånd i Sverige från första början.
Kikki Liljeblad försöker göra rätt på kommunal nivå och visar handlingskraft för att motverka att barn förs bort från Norrköpings skolor. Det är dags och brådskande att Stefan Löfven och hans regering visar samma vilja och handlingskraft för att förbättra dagens otidsenliga migrationspolitik. En politik som bidrar till att ett stort antal barn i Norrköpings kommun inte kan känna sig trygga utan lever med fruktan att föras ut ur Sverige mot sin vilja.