Låt statschefen sluta som Carl den siste Gustaf!

Med en ”Sverigemiddag” på Stockholms för några dagar sedan inledde hovet sitt firande av att det i september är 50 år sedan Carl Gustaf Bernadotte blev Sveriges statschef. Han fick vårt lands högsta offentliga ämbete, men det berodde inte på att han utsågs på demokratisk väg eller ens efter kompetens och duglighet. Den enda anledningen är att posten som statschef går i arv inom en och samma släkt. I regeringsformen står det att ”vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.” I en demokrati ska inte statliga uppdrag ärvas.

Det är inget att fira att Sverige har haft samma icke-valda statschef i 50 år - i strid med demokratins grundprinciper. I dag inleder ändå hovet ett firande som kommer att inkludera en PR-turné där statschefen ska besöka samtliga svenska län. Vi önskar att denna kringresande cirkus blir början till slutet för den kvarleva som monarkin utgör.

Förhoppningsvis kommer ännu fler svenskar nu att inse det orimliga i att ett i övrigt demokratiskt land har en icke-vald statschef på det högsta offentliga ämbetet. Uppmärksamhet kring kungahuset har tidigare, i samband med exempelvis bröllop och barnafödsel, väckt en ökad debatt om statsskickets grunder. Det har bidragit till att stödet för monarkin har minskat och antalet organiserade republikaner har ökat. Årets firande bör få motsvarande effekt.

Med all sannolikhet är Carl Gustaf Bernadotte medveten om de demokratiska problemen med monarkin och även om sin egen svaga popularitet. Vi ser här en öppning för ett nytt statsskick för Sverige i tiden. Om Carl Gustaf Bernadotte abdikerar och får med sig sin familj kommer han att bli historisk. Kungar och drottningar hör inte hemma i ett modernt samhälle, men däremot i historieböckerna. Där kan han i framtiden bli ihågkommen som Carl den siste Gustaf, ett historiskt namn som lämpar sig oavsett om han själv väljer att stiga ner från tronen eller om vi inför republik på demokratisk väg.

Införandet av republik i Sverige kommer att innebära en mängd positiva förändringar. Här är fyra exempel:

För det första kommer demokratin att fullbordas. För drygt hundra år sedan pågick ännu kampen för allmän och lika rösträtt, och i den traditionen fortsätter vi arbetet för republik. Vi anser att inga offentliga ämbeten ska gå i arv. I Republiken Sverige kommer grundlagens skrivelse om att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” äntligen att bli verklighet.

För det andra kommer vi att uppnå jämlikhet inför lagen. Det blir ingen särbehandling av en grupp medborgare bara för att de råkade födas inom en utvald familj. I dag har den som fått ärva tronen straffrihet utom i civilrättsliga frågor, samtidigt som hela kungafamiljen enligt grundlagen saknar religionsfrihet.

För det tredje blir samhället mer modernt och rakryggat. I en monarki frodas fjäsk och personkult kring kungligheterna. Grundidén med nuvarande statsskick är ju att monarken är satt över alla andra människor.

För det fjärde blir Sverige trovärdigare internationellt. Dagens statschef har inget politiskt mandat att lyfta frågor om demokrati och mänskliga rättigheter när han genomför statsbesök. Han kan bara utväxla trevligheter, även när han möter en diktator i Brunei eller i Saudiarabien. Ska vi svenskar ta demokrati på allvar och stärka Sveriges roll som internationell förebild är det republik som gäller.

Det finns många goda anledningar att göra den nuvarande statschefen till Carl den siste Gustaf!