Sverige har vid flera tillfällen fått försvara sin yttrandefrihet, inte minst i EU. Här får vi säga det som väcker avsky eller kränker, inom vissa gränser, och det är vår grundlagstradition som aktivister kan utnyttja och tyvärr utnyttjar. Dessvärre kan det medföra att svenska intressen far illa men det är det pris vi betalar för en långtgående yttrandefrihet. Men att förolämpa andra är sällan en bra plan för att få saker gjorda. 

De nu aktuella frågorna kring koranbränning, och dess efterdyningar, skapar en debatt där skarpa åsiktsskillnader kan skönjas i vårt samhälle, inte minst på sociala medier där tongångarna är bullriga.

Det är helt okej i min värld att kommentera koranbränningar, så länge man inte går så långt att man förbjuder de samma.

Vi har haft Mohammedkarikatyrer, om man nu ska drista sig att gränsa till blasfemi, rondellhundar och nu bokbränningar; dessa aktiviteter ska inte bidra till att vi inskränker vår yttrandefrihet.

Lite sans och balans vore på sin plats. Om en religiös bok ska förbjudas att brännas – då måste väl alla böcker förbjudas att brännas? För vem kan hålla koll på exakt vilken bok som bränns. Jag kan stå utanför valfri ambassad och bränna Alice i Underlandet, men hävda till media som jag bjudit in att det är det landets religiösa skrift som jag bränner.

Om man vill förbjuda religioner, då blir det knepigare, för vad är en religion? Det beror nog på vem man frågar. Det som är obevisbart kan väl också anses vara en typ av religion, och hur förbjuder man det?

Den som agerar för att tysta andra, kan själv bli tystad. Vad finns då kvar? En slags mittfåra där varje ord vägs på guldvåg, och man gör allt för att passa in, för annars kan man riskera både familj, karriär och kanske sitt liv.  Vill man få människor att resonera, acceptera och förstå oliktänkande, måste man resonera förnuftigt. Inte genom att göra folk arga och agera i affekt.

Om alla yttranden är tillåtna – både genomtänkta och ogenomtänkta, både gissningar och kontrollerade uppgifter, både korrekta och felaktiga påståenden – kommer alla människor småningom att på egen hand kunna skilja sant från falskt, eftersom yttrandefriheten är kunskapens drivmedel.

När människor är fria att uttrycka sina åsikter och övertygelser kan det i många fall leda till nya insikter och andra perspektiv. Men det ska kunna yttras utan rädsla för vedergällning.