Där är nämligen rejält kallt året runt. Istäckets medelhöjd är på Grönland 1,5 och på Antarktis 2,2 kilometer.
Årsmedeltemperaturen i det inre av Grönland är 20-30 minusgrader. Uppe på isarna i det inre av Antarktis är den under 50 minusgrader. Isarna växer när det snöar.
Med landisar i både norr och söder har Jorden istid sedan 2,5 miljoner år. Först ca 40.000 år långa nedisningar och sedan en miljon år ca 100.000 år långa – avbrutna av 10-15.000 års värmeperioder, varav vi troligen lever i slutet av den senaste.
Dessa nedisningar sätter det mesta av Jordens liv på sparlåga med härdiga växter och stryktåliga, stora djur med värmande päls. Men varje värmeperiod har sett rikare växtlighet och djurliv – precis som nu.
Sedan senaste nedisning har vi haft växlande värme- och köldperioder. Varmast var Holocen optimum för 9-6.000 år sedan. Minst lika varma som nu var också bronsåldern, romartiden och medeltiden.
Kallare än nu var däremot den tidiga antiken, tidig medeltid samt Lilla Istiden med periodvis besvärande kyla.
Geologiska, historiska och förhistoriska data visar entydigt att kyla är det stora hotet mot Jordens liv – och att det gynnas av värme. Världens högkulturer har alla haft varmt klimat – och fått försörjningsproblem i kallare.
Men FN:s klimatpanel IPCC och västvärldens politiker och media varnar inte för kyla utan för värme. Att världen sedan Lilla Istidens slut för runt 150 år sedan globalt värmts en dryg grad ser IPCC som ett hot. I stället skall vi vara glada för det. Vem älskar is?