Högsta mode är numer att bära svarta glasögon och se problem i varje buske. Följaktligen handlar politiken om att bekräfta människors oro. Föresatsen att undvika skönmålning och våga problembeskrivning är föredömlig. Det finns en orsak till att Bagdad Bob gav få efterföljare. Men motsatt reflex är lika tveksam och på olycklig frammarsch. Att utmåla Sverige som ett krisande samhälle befolkat av arga, vanmäktiga medborgare är rimligen inte rättvisande även om politisk debatt och medial rapportering stundtals ger sådant intryck.
Denna professionella pessimism är blocköverskridande. Valrörelsens något-har-gått-sönder talepunkter från vänstersidan speglas nu av undergångsretorik högerifrån. Men tillståndet i nationen är bättre än ryktet för den som lyfter blicken från naveln och betraktar de jämförande globala studier som genomförs om det mesta mellan himmel och jord. En nykter analys ger svensken anledning att räta på ryggen. Enligt en uppsjö oberoende undersökningar lever vi om inte i världens bästa land, så åtminstone mycket nära. World Economic Forum, WEF, sammanfattade nyligen ”Why Sweden beats other countries at just about everything”.
Viktigt är mycket låg korruption, enligt Transparency International hamnar Sverige på fjärde plats. Vi rankas vidare som världens fjärde mest jämställda land och den tredje bästa platsen att bli gammal på, med andelen fattigpensionärer långt under europeiskt snitt. Sverige anses även som ett tryggt land för familjer, med oslagbara 16 månaders föräldraledighet. Framgång hänförs inte enbart till välfärdsvariabler. Forbes anger Sverige som världens bästa land att göra affärer i och WEF: s index över global konkurrenskraft listar Sverige som sexa. EU-kommissionen utsåg oss till ledande innovationsland, bland annat tack vare högutbildad arbetskraft och akademisk forskning i toppklass.
Kanske allra viktigast har inget annat land bättre rykte. För att sammanfatta på klassisk svenska; kritisera gärna samhällsproblemen – men med förnuft.