Regionens Trafik-och samhällsplaneringsnämnd har uppgiften att besluta om kollektivtrafik utifrån medborgarnas behov och på bästa sätt för samhällsmålen och samhällsekonomin. Regionkontoret ska arbeta fram planer och beslutsunderlag för kollektivtrafiken. Regionens bolag Ötraf har till uppgift att planera och genomföra kollektivtrafiken enligt regionens beslut.
I själva verket har Ötraf styrt beslutsunderlaget för Regionen utifrån företagsekonomiska villkor. Med dessa villkor ska trafiken i glesbygd minskas och där många bor ökas, för att öka lönsamheten för bolaget Ötraf. Problemet bottnar i att Ötrafs tjänstemän fördes över till Regionkontoret när det bildades. Regionen har inte skaffat kompetens på trafik med inriktning på hållbar samhällsplanering.
Förutom feltänket att dra in den kollektivtrafik som behövs på landsbygden leder regionkontorets bristande kompetens även till andra allvarliga misstag. Ötrafs ensidiga inriktning på buss har lett till att regionens beslut om framtida regional tågtrafik hamnat fel. Trafiken mellan länets stora tätorter behöver järnvägar. De krävs för klimat, miljö, ekonomi, kapacitet och resekomfort. Regionens utredning behandlade bara linjer där vi har tåg idag. Behovet av spårtrafik på övriga regionnätet analyserades inte alls.
Spårtrafik är resurssnål och miljöanpassad. Rullmotståndet är tio gånger mindre än för buss. Personalkostnaden är lägre eftersom en tågförare kör många fler passagerare än bussföraren. Där resandeunderlaget är stort är alltså totalkostnaden lägre med trafik på spår än utan spår.
Det har visat sig att fler resenärer väljer spårtrafik framför buss så att andelen kollektivtrafik ökar. När fler väljer kollektivtrafiken framför bilen sänks kostnaden för både individ och samhälle.
Varför bussen favoriseras i Ötraf;s företagsekonomiska kalkyler beror på att bussarna inte står för hela sina samhällskostnader, som bland annat vägslitaget. När vi får kilometerskatt för tunga landsvägsfordon och viktbaserad vägskatt som i många andra länder kommer det framgå även för Ötraf att landsvägsbuss blir dyrare än järnvägståg.
Kollektivtrafikens ekonomi förbättras med mer spårtrafik. Därmed får man råd med bussar på linjer med få passagerare. Kommunen och regionen bör tillsammans lösa resebehoven.
