En av våra viktigaste utmaningar efter pandemin är att minska arbetslösheten, som är högre än på mycket länge. Här i Östergötland har arbetslösheten ökat med 11 procent på ett år och 21 000 östgötar är nu inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Tyvärr riskerar regeringens nya förslag i reformen av Arbetsförmedlingen att göra den utmaningen ännu tuffare, när de vill ge kommuner ökade möjligheter att konkurrera med privata arbetsförmedlingsföretag.

 Bakgrunden är den stora omdaningen av Arbetsförmedlingen som regeringen och samarbetspartierna kom överens om i Januariavtalet. Där slår man fast att de privata inslagen ska öka, att myndighetsuppdraget ska tydliggöras och att en mer kostnadseffektiv förmedling ska komma på plats.

 Omvandlingen ska vara klar under 2022. Då ska leverantörer rankas, rangordnas och få ersättning efter resultat. De med goda resultat ska premieras, medan de med sämre prestation ska gallras ut. 

 Med tiden kommer både kvalitet och effektivitet öka. Arbetslösa får välja och välja bort förmedlingsaktörer. Rätt genomfört kan detta leda till bättre kompetensförsörjning för företagen, lägre kostnader för arbetsmarknadspolitiken och färre arbetslösa. 

Det är därför oroväckande att regeringen med sitt nya förslag håller på att underminera hela reformen. Förslaget att låta kommuner konkurrera i det nya systemet bygger på en oro för att fristående aktörer inte ska etablera sig i hela landet och att det ska uppstå ”vita fläckar” där arbetssökande inte kan få hjälp. 

 Men den oron är faktiskt helt obefogad. En färsk granskning från Riksrevisionen visar att hela 99 procent av den arbetsföra befolkningen bor i ett område där det redan idag finns fristående leverantörer. Vi är inte ensamma om att kritisera förslaget – även LO dömer ut centrala delar av det. Några av de främsta upphandlingsjuristerna i landet vid Uppsala Universitet likaså. Dessutom har Coronakrisen visat att digitala kanaler kan möta behov som uppstår även på de mest avlägsna platser. Det finns flera grundläggande problem med förslaget: Kommuner kan inte gå i konkurs, de har parallell myndighetsutövning, och de har tydliga incitament att rikta arbetssökande till subventionerade anställningar i kommunal regi istället för till mer varaktiga arbeten i näringslivet. Fristående aktörer riskerar att sakta men säkert gå i graven. Hela den viktiga reformen av Arbetsförmedlingen riskeras om kommuner släpps in i upphandlingarna på villkor som inte är likvärdiga. Det skulle vara synd, eftersom så mycket annat med reformen är rätt. Därför måste förslaget stoppas.