Sambandet är att både temperatur och CO2-halt har stigit sedan slutet av 1800-talet, då industrialismen anses ha börjat på allvar. Alltså skulle mer koldioxid farligt värma atmosfären.
Men det formligen ropar på invändningar. Dels medför klimatpolitiken enorma och skadliga kostnader för svenska hushåll och företag. Dels – och framför allt – stämmer inte dess grundtes, att mer koldioxid skulle farligt hota klimatet.
För det första förväxlar den orsak med verkan. Det är inte ökande CO2-halt som värmt atmosfären. Tvärtom är det varmare hav som dels värmt atmosfären, dels tillfört mer koldioxid till atmosfären.
Varma hav gasar nämligen ut, och kalla hav löser (absorberar) koldioxid. Det lärs ut på tekniska högskolor – eller har i alla fal lärts ut. Men förhållandet gäller förstås fortfarande. Ändrat kursinnehåll ändrar inte fysiska samband.
För det andra var atmosfärens CO2-halt ingalunda jämnt lägre före 1800-talets slut. Den tron kommer av borrkärnor från Vostok-stationen uppe på Antarktis isvidder. De visar runt 280 ppm (miljondelar) CO2-halt från 400.000 år tillbaka.
Men i verkligheten vandrar CO2-molekyler i isen och bildar föreningar med andra ämnen. Därför visar borrkärnorna för låga halter. Säkrare värden visar gamla trädringar, växters klyvöppningar och kemisk analys av gamla växter-
Med sådana mätningar fann den tyske biologen Ernst-Georg Beck medelvärden 321 ppm för 1800-talet och 339 ppm för 1900-talet fram till 1961. Kouwenberg m. fl. visade växlande halter 260-360 ppm för tiden 800-2000 e. Kr.
För det tredje är koldioxid växternas livsnödvändiga näring och ger genom fotosyntes atmosfären dess lika livsnödvändiga syre. Mer värme och koldioxid får det att växa mer. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält.
Kol är också mänsklighetens främsta energikälla och svarar för 85 procent av världens hela energiproduktion. Kol, olja och gas har givit det nyvunna välstånd och den friare livsstil som allt fler av världens invånare kan glädjas åt.
Men inte alla gläds. Många tongivande debattörer och politiker ogillar i stället det moderna livet och menar att det slösar med naturens resurser. Många menar också att mänsklighetens sena välstånd är ojämnt och orättvist fördelat, att somliga lever bättre på andras bekostnad och att många blir helt utan.
Dessa synsätt utgår från att bara en viss mängd resurser skulle finnas tillgänglig för mänskligheten att dela på. De ser mänskligt liv som ett nollsummespel, där några vinner på andras bekostnad.
Det medför begränsande och fördelande politik och bortser från att ny teknik och nya metoder ger bättre utbyte av befintliga resurser. Detta statiska synsätt hämmar och hindrar fortsatt utveckling mot rikare och friare livsvillkor för allt fler.
Det har fått riksdagen att besluta om en klimatlag och klimatmål för alla att följa. De behandlas nu som huggna i sten. De får inte ifrågasättas utan gäller som tros-bekännelse i vad som tycks vara en ny statsreligion med Naturen och Klimatet som nya gudomar.
Tvärtom får mer värme och koldioxid det att växa mer. Från 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Färre lider nöd och svält. Fler har fått det bättre.
Det är det faktiska resultatet av välkommen uppvärmning (återhämtning) sedan Lilla Istiden. Den vill vi inte ha tillbaka, men det kan vi få. Solens magnetiska aktivitet är nu åter lika låg som under Lilla Istidens kyla. USA:s rymdorgan NASA har registrerat 25 procent mindre skyddande solvind och kraftigt ökande kosmisk instrålning i atmosfären med ökad molnbildning och nederbörd.
Koldioxid är inget gift utan växternas näring. Tidigare eror med rikare växt- och djurliv än nu var 5-10 grader varmare och hade flera gånger högre CO2-halt.
Trots sena tiders tillskott har jordens växtlighet fortfarande ont om koldioxid. Att mänsklig verksamhet också har tillfört mer koldioxid till atmosfären är för växtligheten en välkommen bonus. Att försöka minska dessa tillskott och gräva ned koldioxid för att minska CO2-halten i atmosfären är ett direkt hot mot jordens fortsatta liv – både vårt och andras. Sveriges riksdag bör därför återkalla klimatlagen och stryka de klimatmål som helt i onödan hämmar Sveriges försörjning och nu bräckliga välstånd.