Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Klimatkrisen är djup och växande

Bekymrad. Bengt Cete hoppas att det nya året inte ska ägnas åt pseudodebatter om skapade gränser mellan människor som "beter sig konstigt".

Bekymrad. Bengt Cete hoppas att det nya året inte ska ägnas åt pseudodebatter om skapade gränser mellan människor som "beter sig konstigt".

Foto: Fredrik Jonson

Debatt2018-01-11 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tror att vi alla sett de fantastiska bilderna av vår planet som tagits från den yttre rymden. Där ser vi vårt hem i universum mot den mörka bakgrunden. Vi ser oceaner och kontinenter, vi kan urskilja glaciärer, bergskedjor, öknar, skogar och jordbruksområden. Men vi ser inga gränser. Gränser har vi människor skapat och finns bara i våra hjärnor. Gränser är ett resultat av skapandet av nationalstater och grundas på tanken att somligt är vårt, annat tillhör någon annan.

Det som är vårt ska alltid till varje pris försvaras eftersom det är bättre än andras, och framför allt är det vårt och ska så förbli. Vi drivs också av villfarelsen att de naturtillgångar som händelsevis råkar finnas på eller under vår mark är våra egna, trots att vi på intet vis gjort oss förtjänta av dem. Det är bara slumpen som gjort att just vi lever där de finns på grund av omständigheter som vi inte alls haft något ansvar för. Tanken att tillgångarna tillhör hela mänskligheten och borde fördelas rättvist verkar inte inrymmas i den mänskliga föreställningsvärlden.

Vi har tydligen också fått för oss att dessa tillgångar tillhör bara oss som lever på planeten just nu, att vi inte har ett ansvar för att de ska vara tillgångar även för framtida generationer.

När vi betraktar planeten Jorden utifrån ser vi heller inga människor och skulle vi se dem skulle vi inte se någon skillnad. Skillnaderna bygger vi också själva upp inifrån och helt följaktligen tycker vi att de som är som oss är bättre än andra. Andra människor kan se konstiga ut, de kan prata konstigt, de kan ha konstiga tankar om livets uppkomst och mening, de kan ha konstiga traditioner och vanor. Därför blir vi lätt rädda och vill helst inte beblanda oss med de främmande.

För oss gröna är fosterlandet klotrunt där alla människor har lika värde. Vi ser människors olikheter som tillgångar och respekterar alla människors rätt att vara unika. Vi accepterar inte för ett ögonblick att människor exploaterar olikheterna och utifrån en definition som identifierar den egna gruppens värde högre än andras förtrycker de avvikande.

Det nya året har just börjat. Låt det inte kapas av de som ser olikheter som hot snarare än möjligheter. Låt det inte kapas av de som kastar oss in i pseudodebatter om vem som är svensk och vem som inte är det, och vad som egentligen är svenskt och vad som är främmande. Den ekologiska krisen är djup och växande, mänsklighetens största utmaning just nu är klimatkrisen och att säkra förutsättningarna för fortsatt mänskligt liv på planeten Jorden. Det gäller oss alla, oavsett på vilken sida våra skapade gränser vi bor, oavsett hur vi ser ut, vad vi tror på eller vilka traditioner vi bär på.