Sverige står inför sin största infrastrukturinvestering på decennier när det äntligen är dags att bygga höghastighetsbana genom landet. Det är en stor reform som är väldigt viktig för stora delar av vårt land. Ur ett östgötskt perspektiv skulle Ostlänken förenkla för många människor som idag pendlar mellan Östergötland och Stockholm. Tack vare den kortade pendlingstiden kommer företag ha lättare att rekrytera och östgötar behöver inte flytta från staden man bor i. Restiden mellan Stockholm och Malmö skulle med en höghastighetsbana som går i 320 kilometer i timmen endast bli 2 timmar och 52 minuter. Utöver att fler skulle ha möjligheten att pendla skulle behovet av inrikesflyg mellan dessa städer att minska, en stor vinst för klimatet.
I en rapport från Trafikverket inför byggandet av höghastighetsbanan kom man fram till att sänka hastigheten till 250 km/h istället för de tidigare tilltänka 320 km/h, detta för att minska kostnaden. Denna hastighetsminskning ger inte särskilt stor skillnad på sträckan mellan Linköping och Stockholm men leder till nästan en halvtimmes längre färd mellan Stockholm och Malmö. Dagens finansieringsmodell gör dessutom att man endast har råd att bygga en etapp i taget. Den första etappen mellan Järna och Linköping kommer vara klar någon gång efter 2035, varav man sedan kommer fortsätta med övriga etapper i den takt som finansieringen tillåter. Trafikverket tror inte att det är klart innan 2040. Det kommer ta alldeles för långt tid innan hastighetsbanan är färdigbyggd och den kommer då vara alldeles för långsam. För att kunna bygga flera etapper åt gången och för att tågen faktiskt ska kunna hålla hög hastighet behöver vi ändra finansieringen av denna oerhört viktiga investering, där lånefinansiering är en lösning.
Det är rimligt att en anläggning som ska användas i över 100 år inte betalas av endast en skattebetalargeneration. Vi unga är trots allt framtiden som ska använda banan. Samtidigt är tidpunkten extremt gynnsam då våra väldigt sunda statsfinanser gjort att statsskulden sjunkit rejält. Det är inte rimligt att vi ska behöva vänta tills 2050 innan vi kan åka höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg, för att vi inte vill lånefinansiera en nödvändig och klok investering. Framför allt har vårt klimat inte råd att vänta.