Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har finansierat ett forskningsprojekt kring enskilda avlopp som resulterat i rapporten ”Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor”. En rapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är ett speciellt stort miljömässigt problem.
Men HaV har valt att inte publicera rapporten trots att man känt till resultatet under två år.
HaV har inte heller arbetat om de vägledningar som kommunernas miljötillsyn går efter, eller uppdaterat instruktionerna, trots påpekanden från forskarna om direkta felaktigheter.
Vi vill först och främst påpeka att vi ser positivt på åtgärder som bidrar till en bättre vattenmiljö och som kan minska övergödningen av vattendrag, sjöar och hav.
Men det ska påpekas att många av de åtgärder som föreslås för de 700 000 enskilda avlopp i landet kommer att leda till miljardbelopp i kostnader, främst för boende och verksamma på landsbygden.
Därför är det knappast rimligt att enskilda myndigheter, likt Havs- och Vattenmyndigheten, inte säkerställer att kommunala myndigheter ställer miljömässigt befogade krav på avloppsrening hos enskilda fastighetsägare.
Vi i Sverigedemokraterna anser att ett framgångsrikt miljöarbete och åtgärdsprogram måste bygga på ett förtroende och en lokal delaktighet. I miljöbalken finns en rubrik om rimlighetsavvägning. Av den framgår att nyttan av en åtgärd ska vägas mot kostnaden.
Dagens situation är snarare att myndigheterna bedriver en förment kampanj mot boende på landsbygden i akt och syfte att uppnå dunkla miljöagendor.